tisdag, februari 17, 2015

Inne på sluttampen


* * *
Hua Hin lite senare, när solen gått ned. Ofta gjorde vi kväll vid tio, halv elva. Då var Siri redo för att sova och vi var rätt nöjda efter dagar med värme och upplevelser.

Så här såg det ut utanför vårt hotell när vi väntade på taxi till stan och någon restaurang.


En pink lady i skuggan. Det blev inte särskilt mycket vin på resan, drack rosé på vingården och ett glas rött under en tapaskväll. Annars var det gott med öl, vatten och fruktsmoothies i värmen.


Att äta hot pan på nattmarknaden var för stressigt, tyckte Siri. Hon valde att vänta med maten och beställde ceasarsallad på roomservice när vi kom hem.

Skönt att sitta i sängen och äta och se på Bolibompa.


Wiweca visade oss till fina butiken Family Tree, med hjärte-engagerad ägarinna.

Här går en del av vinsten till välgörande ändamål. Bland annat tillverkar hiv-smittade personer armband av papperspärlor (sådana har jag gjort tidigare på bloggen) och säljer för att få en bättre tillvaro.

Markus fick fina tofflor och jag fascinerades av lamporna som hänger där vid ingången. De är tillverkade av kokonger från silkesmaskarna. En sådan kokong fick jag med hem att använda som bokmärke.

Silkesmaskarna äter enbart mullbärsblad och jag - som älskar torkade mullbär - drömmer om att få smaka färska någon gång.

Mullbär, alltså. Inte silkesmaskar.


Vi åkte upp till Hiltons sjuttonde våning. Gick ut på deras sky bar och tittade på kungens skepp, som alltid ligger redo i Siambukten.


Satt i soffor riktade ut mot staden, kände vinden svalka och sippade på en gin och tonic.


En kväll åt vi middag på en restaurang in-the-middle-of-nowhere. Rolig inredning och god mat, och en ägare som påminner starkt om Basil Fawlty. Han är visst smått legendarisk för det.

* * *
Så rullade våra kvällar fram i Hua Hin. Eftermiddagspaus på hotellet, med bad och iskaffe och vila. En dusch och taxi mot strosa längs smågator och finna en trevlig restaurang.

Sämre kvällar, det kan man verkligen ha.


Inga kommentarer: