Kan jag äta mig frisk?

* * *

Många gånger har jag hört att det ska gå att äta sig fri från underproduktion av sköldkörtelhormon. Jag har dammat de orden från mina axlar och tänkt att ... kanske någon gång. Någon gång ska jag fördjupa mig i ämnet.

Min resa med underproduktion av sköldkörtelhormon har varit lång. Jag fick diagnosen hypotyreos vid millennieskiftet, efter att ha sökt vård för örontjut. Senare visade det sig att jag hade en hel del diffusa symptom som stämde in på sjukdomen, om man nu ska kalla det sjukdom.

Jag åt den allrådande medicinen Levaxin i många år utan problem. Men så plötsligt fick jag en massa problem i kroppen. Jag löste ohyggligt mycket hår, blödde från tandköttet, hade inflammationer i mina knän. Jag kunde knappt gå i trappen hemma och hade svårt att cykla till jobbet. Kortisonsprutorna jag fick hjälpte ingenting.

Men jag är rätt envis och sökte mig vidare. Läste och pratade, hittade forum på nätet och förstod att jag led av biverkningar från medicinen.

Sedan ett antal år äter jag nu grishormon på licens via Apoteket, istället för Levaxin. Det är dyrare och krångligare men alla mina biverkningar försvann faktiskt på ett kick.

Processen var inte enkel och jag minns så väl när jag och min kompis gick och gick. Det var snöslask och vi var i utkanten av Järna och sökte efter en läkare som tappat sin legitimation.

Jag kan säga att den gången, var jag väldigt tacksam för att inte vara ensam. Hela upplevelsen var så surrealistisk. Men jag fick min medicin till slut och det är jag så glad för. Lite grann gav dem mig min kropp tillbaka.

Nåväl. Tillbaka till bilden ovan.

Någon gång i våras började jag läsa olika texter av en skribent vid namn Martina Johansson. Jag köpte någon lite e-bok och läste på hennes hemsida. Blev intresserad av hennes ord om kost och träning, samt tyngden bakom att hon baserar det hon skriver på forskning (med referenser) och att hon är biofysiker.

Och nu har jag läst den här boken av henne: "Hormonsmart mat och effektiv träning". Det är den bästa träningsbok jag någonsin läst. Bara det korta kapitlet om effektiv löpning har fått mig att hitta något helt annat i mitt löpsteg än jag gjort tidigare.

I boken möter jag också för första gången förklaring på hur det skulle vara möjligt att få fart på sköldkörteln igen.

Det hela handlar om ketos, alltså att man ställer om kroppen för att gå på fettdrift.

Jag tycker inte om att sätta etiketter på mitt ätande, men jag märker att jag mår bättre när jag äter mer fett och mindre kolhydrater. Framför allt har jag mindre inflammationer i kroppen och ryggen är mycket mindre bråkig.

I grunden äter jag nu för att vara i ketos. Avokado, ägg, kokosolja, smör, kött, fisk och kyckling. Spenat, olika kålsorter, kokosgrädde och kokosmjölk. Min finjustering skiljer sig inte så mycket från tidigare, förutom att jag använder kokosmjölk eller kokosgrädde istället för grädde och creme fraiche. Det är inte så att jag inte gör undantag, det gör jag gladeligen, men i grunden har jag ätit på detta sätt ett tag nu.

Och vet ni. Jag har tagit prov på hur jag ligger i min medicinering alldeles nytt. Det är nämligen nya riktlinjer för att ansöka om medicinlicensen. Och mina prover visar att jag äter på tok för mycket medicin. Alltså, på tok för mycket.

Och jag tänker, att kanske kanske, kan jag äta mig "frisk"?

I så fall skulle det vara hur häftigt som helst. Och jag som brukar slarva med blodproverna, utan brukar gå på hur jag känner mig, kommer att bli mycket noggrannare med att följa upp hur jag ligger.

Men även om ni inte har en krånglande sköldkörtel, eller upprörda binjurar, så rekommenderar jag å det varmaste Martina Johanssons bok.

Någonstans har den lärt mig och förändrat mig, och det vill jag gärna att fler ska få vara med om.