* * *
En stilla stund i kökssoffan.
Bläddrar i tidningar, fångar upp ord. Läser en krönika i DN av
Niklas Wahllöf. Han skriver om begravningen av Michael Nyqvist
och texten börjar så här:
- - - - - - - -
"Det är en julifredag då Stockholm visar upp sig
i sitt vänligaste leende. En blå himmel med dunbolster
som erbjuder skuggans skydd. Varmt men inte hett,
grönt men inte överblommat. Och så det där mjuka
ljuset, det som är så speciellt när sommaren liksom
har stannat till, står i mitten, som varken är vasst
eller beslöjat. Nu väller det in genom Katarina
kyrkas höga spröjsade fönster, och flyter nästan ända
fram till den svarta kistan på golvet framför altaret.
Det är dag att ta ett sista farväl av Michael Nyqvist."
- - - - - - - -
Samtidigt som det är så sorligt det kan vara,
är det en otroligt vacker text.
Livet får stanna upp för en stund. Kökssoffan, blicken ut genom
pardörrens fönsterglas. En sommarbukett på bordet utanför. En skarp sol.
En stund av stillhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar