* * *
Det är lördag om kvällen, jag lyssnar på Lana Del Rey och ska
snart läsa något kapitel för Siri ur vår kvällsbok. Jag har slumrat
några minuter i soffan. Trött, så trött i dag och känslorna utanpå huden.
Som om jag nu kan låta senaste tidens arbete och ansvar komma ikapp.
Vi har ändå haft en fin dag. Vi har långpromenerat tillsammans hela familjen,
och så har jag läst i min egen bok. Vi har gått en sväng på stan för
att göra några ärenden och handla till middagen. Så tränade vi och yogade
i trädgården innan vi åt hemgjord snabbpizza.
Innan jag somnade till i soffan såg vi näst sista avsnittet av serien
"Anne with an E" på Netflix. Och jag bara älskar introt (länk om du inte sett).
Det är så oändligt poetiskt och välgörande för själen. Läser lite om
konstnären bakom bilderna, Brad Kunkle, och hur de gjort sekvensen.
Så många små detaljer och invävda budskap. Det pratade konstnären
Tove Frank också om, när jag intervjuade henne tidigare i våras.
Det är så oändligt poetiskt och välgörande för själen. Läser lite om
konstnären bakom bilderna, Brad Kunkle, och hur de gjort sekvensen.
Så många små detaljer och invävda budskap. Det pratade konstnären
Tove Frank också om, när jag intervjuade henne tidigare i våras.
Men nu, nu är det kväll. Vi går och lägger oss med poetiska
bilder på näthinnan, guldig kvällssol mot trädtopparna
och sömniga kroppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar