* * *
Ganska ofta handlar livet om att kisa.
Att välja vad man ger näring och uppmärksamhet.
När Siri var liten längtade jag efter att röra på mig, men var ensam hemma
om kvällarna. Markus bodde en period i Umeå för att göra klart skolan, men
även om han varit hemma skulle jag nog inte ha nämnts åka iväg. Jag ville
finnas nära och löste min önskan genom att yoga framför tv:n. En yoga-dvd
och en utrullad matta. Kanske var det då min grundläggande kärlek till både
yogan och den okomplicerade hemmaträningen slog rot.
Jag tänker att jag ska ta mig ut på någon yogaklass i sommar eller höst,
men min grund ligger hemma. Tjugo minuter här, ett önskemål om en timme
där. Och när jag rör mig i takt med andningen hemma handlar det delvis
om att kisa. Att välja bort blicken mot en sladd, en dammtuss eller ett
smutsigt golv.
Det handlar om att välja de levande ljusen,
doftslingan från ljuset med sandelträtoner.
Det handlar om att lyssna på andetag, inte rösterna utanför
eller en hund som smågnäller och gärna vill pussas.
Det handlar om att välja, där på mattan.
Och att göra det med ett leende i mungipan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar