I mellanrummen, sitta på huk

* * *

Jag såg ett filmklipp på Instagram och blev peppad.

En träningsprofil som jag följer ~ Fanny Roethlisberger ~
  filmade en utmaning som går ut på att sitta på huk
30 minuter om dagen i 30 dagar.

Hon hänvisade utmaningen till kontot Naprapatjonas,
som jag också följer sedan tidigare. Bakom står
naprapaten och föreläsaren Jonas Parandian. Han uppmanar
alltså till att sitta på huk. Trettio minuter, trettio dagar.

Den som hänger på kan såklart dela upp utmaningen.
En minut, trettio gånger om dagen.
Eller tre tiominutare - eller vad som nu passar. 

(Eller vad man orkar!)

Varför ska man göra det? Tja, för att bli rörligare
i fotleder, knän och höfter. För att hitta tillbaka
till huksittande som viloposition.

Jag blir intresserad. Trettio minuter sitter jag inte,
men jag försöker hitta mellanrummen. 

När jag borstar tänderna, när jag ser något kortare
på Youtube, när jag väntar på att tevattnet ska koka.

Det blir ganska många sådana mellanrum
på en dag, märker jag när jag aktivt
försöker hitta dem.

När man blivit bekväm(are) med huksittandet kan
man fortsätta med ballistiskt huksittande, där man
gungar eller studsar på stället.

Lite knasigt? Jo, kanske. Men jag gillar knasigt.

Det är också förklaringen, till att jag sitter
som en groda, en stund på lunchen.