* * *
En bild från omklädningsrummet, inför söndagens träningspass.
Med nytatuerade ögonbryn som stramar något när jag rynkar pannan.
Och som bonus: En bit mäktig raw food-tårta i magen från systers födelsedagskalas och jag kände mig perfekt redo för långa hundratjugo minuter.
Det enda trista är att jag valde bort löpbandet, för crosstrainern.
Trots att det inte alls ger samma känsla. Långt ifrån.
Jag vågade helt enkelt inte belasta mitt knä.
Och jag känner mig ledsen för det. För att känslan när löpningen fungerade ... var magisk. För att ryggen inte varit så bra på många år, sedan jag började springa mer.
Och så detta med knät, eller lårmuskulaturen. Jag vet en massa om skor och stretch och löpteknik och att öka sträckor, jag vet att risken att bli skadad är stor. Men ändå, lite längre hade det gärna fått hålla.
Visst tänker jag komma tillbaka. Inte så. Det är just därför jag försöker välja klokt och tänka på lång sikt. Men det är trist.
Jag vill springa.
2 kommentarer:
Åh, fina ögonbryn! Bilr nyfiken på var/hos vem du tatuerat dem? Har varit sugen länge men inte vågat! :-) /Birgitta L W
Tack. Jag är jättenöjd - det är andra gången (ingår i priset). Hon som har gjort på mig har bytt salong och finns numera på Setic Skincare här i Piteå. Inte skönt, men värt :)
Skicka en kommentar