Det är sötpotatis jag ville ha

* * *

Min kompis Hanna frågade mig om det inte var något särskilt jag trodde att jag ville äta efter mitt maraton. Något att längta lite extra till. Men nej, jag hade inget.

Min familj hade köpt med sig en liten chipspåse, som jag åt nästan direkt efter målgång. Det satt fint med salt efter allt sött i bars, banan, Pepsi och sportdryck. Men gott ... nja.

Senare på kvällen åt vi god middag med grillat och färskpotatissallad. Och dessert.

Det var först dagen efter det stora suget slog mig.

Sötpotatis-pommes. Och aioli.

Min kompis googlade, men de ställen hon hittade som kunde tänkas servera sötpotatis i friterad form hade alla stängt för söndagslunch.

Därför gjorde jag en hemmagjord variant. Tyvärr utan fritering, men krispiga och goda. Dock inser jag nu, att jag missade aiolin. 

Sedan dessa pommes har jag också ätit min älskade småskäggige mans sötpotatisgratäng, vilket också är en maträtt jag kan få cravings på.

Så svaret på post maraton-mat är nog sötpotatis.

Men nu har vardagen tagit vid och i veckan äter vi:

Måndag

Stekt kyckling i sås med stark ajvar, grädde, creme fraiche, vitlöj och soja.

Färsk tunnskivad blomkål, ugnsgratinerad med smör och riven vitlök.

Tisdag

Lax med pesto och ångkokt broccoli. Kall sås.

Onsdag

Blomkålslåda med knaperstekt bacon.

Sedan har jag för mig att jag köpte något även inför torsdagen, men kan för mitt liv inte komma på vad.

Och sedan på fredag skall vi gå på fest och på lördag kanske vi äter på restaurang (om vi fixar hundvakt) och firar att Siri då gått ut lågstadiet.

Ja, så ser vår matvecka ut.