* * *
Vi började examensdagen med en promenad i regnet.
Sedan lockade jag hennes vackra, långa hår.
Det tog en stund.
Tillslut blev det så här. Lockarna hänger ut sig och blir mer rufs än korkskruv. Fint. Och så lite flätor och snurror och ett blomdiadem.
Det duggregnade när vi skulle åka mot kyrkan.
Äntligen fick det vita bröllopsparaplyet fylla någon funktion.
Jag lyssnar på Winnerbäck och redigerar bilder, så när jag ser denna så kommer "Min älskling har ett hjärta av sten upp".
Och visst står just min älskling på en sten. Men hennes hjärta är varmt och pumpande empatiskt.
Hon är så vacker i sitt inre, och tänk att jag får älska just henne.
Min kloka, busiga.
Den sista veckan har jag inte känt mig som min bästa version av mig själv.
Framför allt har jag inte känt mig som en jättebra mamma.
Men det är också okej ibland och efter en vacker examen kramas vi länge. Skönt att hämta kraft hos varandra utan ord.
I kyrkan sjöng treorna en egenskriven text till "Heroes" och den blev mörk och vacker mot barnens blommor och ljusa kläder och den praktfulla kyrkan.
Efteråt samlades vi och åt som vanligt god jordgubbstårta hos farmor och farfar medan regnet glittrade mot taket i uterummet.
Så är de fyra åren på denna skolan slut.
Och nu. Nu väntar hennes sommarlov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar