Senaste böckerna

* * *

Under vinterhalvåret har jag oftast fullt upp med läsning av böckerna till de två bokklubbarna som jag är med i. Det är intressant att läsa böcker och författare som en själv aldrig skulle ha valt. Lärorikt och berikande.

Men om sommaren är det ofta uppehåll och fri läsning. Nu har jag hunnit läsa två böcker som jag själv valt.

Någon gång då och då älskar jag att läsa en sagorik, färgstark och romantisk bok. Att hitta exakt rätt är svårt, ofta blir det för smörigt för min smak. Men jag läste och tyckte mycket om Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker.

När jag såg att han släppt en uppföljare ställde jag mig i kö på bibblan och nu har jag precis läst klart. Men tyvärr var läsupplevelsen inte alls på samma nivå. Detta känns mer som en bok som förlaget ville ha skriven för att kunna spinna vidare på succén, vilket i sig är lätt att förstå.

För mig kändes Hjärtats innersta röst framtvingad och inte alls lika berättarglad och magisk. Den var inte dålig, men det är också en bok jag kunnat vara utan. Jag tror helt enkelt inte på den och på karaktärerna, även om den har sina stunder.

Jag har också stått länge i kö på Martina Haags Det är något som inte stämmer. Jag har läst en del av henne tidigare och det var varit från helt okej till riktigt dåligt.

Denna bok ska vara baserad på hennes egen skilsmässoupplevelse. Jag gillar upplägget i boken med hur nutid och dåtid blandas. Man känner igen en del roliga, virriga tankegångar från både tidigare böcker och hennes skådespel (jag tycker dock att det också kan bli lite tröttsamt). Men själva skilsmässodelen i boken är otroligt stark och riktigt smärtsam att läsa. Hur hon räknar och stryker över kvartar för att klara av dagen, hur hon spelar Candy crush för att kunna sova, bara för att vakna en halvtimme senare.

Ja, det är faktiskt en bok som gör ont att läsa. Men därför är den också viktig och bra.

Så av de två senaste läsupplevelserna så blir det Martina Haags ord som jag bär med mig och tänker vidare på.