Springer ute igen / Har plockat fram mina kettlebells / Mindre havregrynsgröt och mer ägg igen, så mår jag bäst - här laxmiddag med majjonäs och lyxiga bär / Underbart att träna ute barbent
* * *
När jag började min maratonutmaning reflekterade jag kring den i en text varje söndag. Jag har hållit i det rätt bra. Nu är jag post mara. Men det känns tomt att inte skriva om träning, så jag gör det i alla fall.
I dag har jag gjort mitt första springpass efter maran.
Vilade några dagar och drog sedan igång nästa träningsprojekt. Snäll mot benen, mer fokus på överkropp. Varför inte, när kroppen kändes pigg och glad.
Nu fokuserar jag på de delar av min kropp som jag ofta låter bli att träna. Det är också de delarna som jag behöver jobba på för att bli en bättre löpare. Om jag nu vill det. Jag tror det.
Dessutom formar de kroppen på ett annat sätt. Att träna för maraton gör en lite mer boxig (det är nog bara jag som märker det) noterar jag intresserat och navelskådande. Häftigt hur olika sorters träning ändrar om ändå.
Nåja. Nu handlar det om korta pass, pulsbaserad styrketräning och power yoga. Mycket rumpa, bröstrygg och bål. Det är inte smärtfritt, burpees har en tendens att trigga mitt onda - men nu är min plan att inte ge upp utan att försöka ta mig förbi och vidare med lite anpassning, såklart. Vi får se hur det går.
Jag tränar i stort sett veckans alla dagar, men väldigt korta pass. Dessutom några minuter hopprepsträning och även där gör jag framsteg. Att hoppa som vanligt har funkat länge, men belastningen som uppstår vid dubbelhopp - alltså ett hopp och dubbla vevningar - har inte varit enkelt för bäckenbotten sedan jag fick barn. Inte så att jag haft problem att hålla tätt vid träning, men just dubbelhopp är en rejäl kniputmaning.
Och i detta med att ta itu med mina svagheter - ja, där ingår även det.
Jag älskar ju att träna om sommaren. Att bli riktigt varm direkt och att verkligen få svettas. Det känns så renande.
I dag sprang jag runt åtta kilometer utomhus, det var härligt och jag kände redan att min nya träning gett resultat för hållningen. Sedan gjorde jag ett kort, intensivt pulspass på yogamattan och yogade i närmare halvtimmen. Var så svettig att jag fick torka av mig med handduk för att inte glida på mattan.
Love it. Sommarträning när den är som bäst.
4 kommentarer:
Beundrar dig för din målmedvetna träning som verkar så självklar. Så tydlig. Jag funderar på hur du hittar vägen till målet? Följer du några "färdiga" träningsprogram till punkt och pricka, eller hur stakar du ut vägen? Jag har också långspringdrömmar, men går vilse på vägen. Tappar fart. Och lust. Gör omstart. Går vilse. Och så rullar det på. Att så ofta behöva göra omstart naggar drömmen i kanten. Så jag tänker att den kanske inte blir av. Men så läser jag här det du formulerar så vackert och då fylls jag av längt igen. Tack för det!
Å Malin, vad innerligt varm i hjärtat jag blir av din kommentar. Tack vare den har jag reflekterat. Jag återkommer med svar när jag har formulerat mig. Kram.
Malin. Nu har jag tänkt lite mer på din braiga fråga. Jag vet att jag mår bäst av att ha ett mål att träna mot. Målet kan vara olika. En gång i livet tränade jag för viktnedgång. Det var på den tiden när jag gick ner tjugo kilo i vikt. Jag har haft en period med styrketräning för att jag ville bygga muskler, en intensiv ashtangaperiod för att jag ville jobba med mitt inre, och så prestationsmålet att springa ett maraton. För tillfället är målet att utmana allt det jag undvikit länge, de rörelser jag vet triggat min onda rygg. Där emellan har jag tränat mer "det jag varit sugen på" helt enkelt. För träna har jag nästan alltid gjort i någon form. Från body pump till aerobics som jag för övrigt verkligen älskade!
Målen kommer till mig, ofta när jag tränar, som en uppenbarelse. Nu vill jag det här! När jag formulerat mitt mål finner jag en väg. Ofta via en hemsida eller bok, någon personlig tränare jag följer eller någon jag läser och gillar. Olga Rönnbergs styrketräningsbok för kvinnor, Jessica Almenäs och Lovisa Sandströms maratonprogram för kvinnor, Yogagirl för yogan och Zuzka Light för mitt nuvarande projekt.
Jag gillar att ha ett program. Detta ska jag göra i veckan. Planera vilka dagar som funkar, bocka av. Inte känna efter. Vad är jag sugen på? Istället fokus på utförandet istället för tankearbetet innan. Det passar mig utmärkt. Att någon mer kunnig än jag har tänkt och satt ihop.
Att göra omstart. Jo, det naggar och sliter. Visst har det varit så för mig på olika sätt. Skador, annat i livet som tar mer tid än vad man trodde och så vidare. Men jag försöker tänka att det är en del av resan och en av de största utmaningarna och lärpenningarna.
Lite så tänker jag. Stor kram och lycka till!
Tack för kloka tankar. Jag tror också att ett mål att träna mot är den bästa sporren. Även om vägen är skymd ibland.
Skicka en kommentar