Med inlevelse

Siri halvligger lutad mot Markus i soffan och småpratar medan vi tittar på fotbollsmatchen Sverige-Spanien.

Efter en knapp halvtimme har Elmander ett jätteskott som tar i ribban och Markus stämmer upp i ett "Neeeeeeej!".

Jag tittar på Siri och ser underläppen puta ut och sedan kommer det - jättevrålet. Och hon gråter och gråter och gråter.

Hennes pappa måste lära sig att skrika tyst.

Min nya nisch

Och här kan man läsa krönikan.

Dessutom har en till kompisbebis nyligen sett dagens ljus. Låg och tänkte på dem imorse, på den där allra första vackra, dallrande tiden. Åh, så mycket roligt de har framför sig.

Idag ska vi åka och köpa nytt regnskydd eftersom det som följde med vagnen är så klumpigt - och så tror jag att Siri ska få en ny body från Po.P med sniglar på (ett rabattkort med halva priset bränner i plånboken). Vi måste ju utöka djurriket.

Two-in-one

Jag ligger och läser och Siri betraktar den färgglada framsidan. Mycket bra two-in-one produkt må jag säga.

Annars har dagen bjudit på hundvakteri, en kaffe på stan och en god soppmiddag till tända ljus.

Snart blir det kvällsprommis och sedan inspelade serien "Entourage".

Träningsläger

Markus och Siri tränade i babygymmet för en liten stund sedan. Sedan somnade båda i soffan.

Lungt och skönt

Siri ligger och vädrar rumpan på skötbordet då det ringer på dörren. Hundflickorna (Stella, 8 månaders ridgeback är "dagbarn" hos oss idag) river omkring alla skor i hallen i sin iver att få se vem som är på andra sidan. Samtidigt börjar Siri gallskrika.

Medan jag håller fast båda hundarna öppnar jag dörren - och vem står där om inte ... tv-licenskontrollanten. Som vill meddela att vi inte betalat tv-avgiften.

Bingo!

Tidningsannons

Har precis kollat in annonsen för min krönika som ska gå i tidningen i morgon (annonsen går imorgon, krönikan på lördag). Den ser helt okej ut, förutom de där pippilotterna i håret och att det ser ut som att jag är innehavare av ett stycke dubbelhaka (vilket jag hävdar att jag inte är).

Det hela känns lite pirrigt nu - tänk vad många som kommer att läsa mina tankar. Så har det visserligen varit förr, men nu blir det mer personligt. Om mig och om oss. Men det är ju det som är meningen.

Kram

Idag skickar Siri en stor kram till sin farfar på hans födelsedag.

Grattis!

Usch så tråkigt

Egentligen borde idag vara en bra dag. Siri har sovit sju timmar på raken, vaknat och ätit och sedan somnat om igen.

Men jag vaknade med en sjudundrande huvudvärk för jag vet inte vilken dag i ordningen (enda gången jag varit förskonad från den en längre tid var under tiden jag var gravid). Jag skyller på huvudvärken när jag berättar att jag gick direkt till kylskåpet och åt fyra rutor daimchockad. Jag som inte fikar eller äter godis på vardagarna!

Ja, och sedan kom posten och ett brev från min advokat. Trafikskadenämden har lagt sin dom - och mina nack- och huvudvärksbesvär beror inte på att jag blev påkörd av en bil i tjänsten sommaren 2004 = min sista chans att få någon hjälp eller pengar i ärendet.

Jag vet inte vad jag vill göra. Krypa till sängs och dra täcket över huvudet? Gråta? Shoppa? Nej, jag vet faktiskt inte. Krypa ur kroppen tills huvudvärken går över, kanske.

Med stora ögon ...

... jobbar Siri på. Hon pratar och blåser salivbubblor.

I dag har Anja och Lycka varit här, så vi har varit ute på hundprommis i regnet. Hemi har fått sin medicin och Siri har fått utslag (kanske från mandeln jag åt igår?)

Markus lagar någon improviserad gryta med högrev och det doftar så det knorrar i magen på mig.

Sedan är det tv-kväll som gäller, skönt i höstvädret. Saknar bara en brasa i kaminen hemma.

Framsteg

Jag har vacklat i mitt krönikeskrivande, balanserat på någon konstig gång mellan en humor som inte klär mig (utan mer Annika Lantz och Martina Haag) och snusförnuft. Men nu börjar jag hitta min väg, tror jag. Mycket tack vare det jag skrivit i bloggen.

Jag vill ju inte vara så rolig eller pekpinnig, mer ge inblick i mitt vardagsliv och mina funderingar. För helt enkla texter som inte handlar om kolik eller humoristiska betraktelser av mammor som inte hinner med dammtussarna och sina orakade ben - det har jag helt ärligt inte läst. Det behöver inte vara galghumor eller jättevackert hela tiden.

Har skrivit utkast till två krönikor som kan vara eventuella förstakrönikor. Har också pratat med Christer från jobbet och det kan bli tal om en annons för att puffa för det hela!

På lördag är det premiär.

Bilder bilder

Jill och Love, jag och Siri. Bara två veckor skiljer det mellan småskruttarna.

På väg hem.
Så här ser vi ofta ut när vi är ute på förmiddagspromenad, jag, Hemi och Siri.

Nisse, katten på Trossgatan, har fått en ny favoritplats. Bredvid mjukdjuret i Siris spjälsäng.

Pingu på svaj

En kvinna från Apoteket ringde och väckte oss strax efter tio, så nu sitter jag med kaffekoppen i näven och försöker bota huvudvärken.

Siri ligger och kikar på Pingu som jag hängt upp i babygymmet, det är bara det att Pingu hänger i ett gummiband som han har kring halsen så det ser ut som att Pingu hängt sig - inte som att han vill leka med Siri. Men det verkar inte bekomma henne. Hon sprattlar på och snackar som aldrig förr.

Hemi sitter i soffan och morrar åt någon som går förbi på gatan.

45 kilo hund i knät

Veterinärbesöket förskjöts med trekvart på grund av en akutoperation. Under tiden satt vår 45-kilos hund och darrade i husses knä, precis som de andra hundarna i väntrummet. Skillnaden är bara att de andra hundarna låg i en viktklass på max tio kilo ...

Det togs en massa prover och två timmar efter vi anlände åkte vi hem med två diagnoser - svampinfektion i tassarna och bakterieinfektion i huden. Summa summarum ett kalas på dryga tusenlappen. Vad infektionerna beror på vet vi inte och veterinären föreslog en grundlig utredning av möjliga allergier men vi avvaktar och ser.

Resten av dagen har Hemi legat på mattan under köksbordet och vilat sig efter persen.

Bildbyline

Har blivit fotad till min krönika idag. Ångrar att jag hade tofsar i håret, men skitsamma det är väl vad jag skrivit som är det viktiga.

Tyvärr jobbade inte min favvofotograf, det hade jag hoppats på ...

Att bygga in sin själ

Piteå välkomnade oss med snö.

Imorgon rivstartar vi med veterinärbesök strax efter nio, det blir till att ställa väckaren alltså. Sedan är det umgås som gäller. Och ett stopp på jobbet för bylinefotografering inför min nya karriär som familjekrönikör.

Dessutom ska vi till huset och fixa några grejor. Det känns konstigt, att vårt hus är någon annans "hemma" nu.

Jag längtar efter huset, tänk att man kan längta efter något materiellt. Men efter att ha lagt ner så mycket tid och engagemang i golv, isolering, kakelplattor och en massa annat känns det som om man byggt in en del av sin själ i huset. Hösten är också kanske den bästa tiden i huset. Regn på de stora rutorna i vardagsrummet - och så hjärtat i huset, kaminen, som sprakar och värmer.

Nyckelpigan Siri

På väg ut på promenad. Siri har sin fina nyckelpigemössa på sig (lägg särskilt märke till känselspröten).

Om man som förälder vill undvika att klä sina barn allt för tjejigt/killigt och försöker hitta alternativ till prinsessor, blommor, motordrivna fordon och så vidare är det djurens värld man får vända sig till. En snabb inventering visar att Siri har följande djur i sin samling:

Nyckelpiga
Björn
Hund
Katt
Möss
Elefant
Lejon
Giraff
Dromedar
Apa ...

... och då har jag säkert glömt några.

Nog kommer Siri säkert att älska prinsessklänningar när hon blir lite större, det gjorde i alla fall jag när jag var liten. Men till dess kan jag ju välja och då väljer jag att inte klä henne så. Dessutom: Att testa könroller och överdriva dem när man växer upp är väl också ett sätt att hitta vad som passar en själv.

Nedfallna äpplen

Jag och flickorna har precis kommit hem från en mustig höstpromenad. Det är blött i luften och luktar nedfallna äpplen. Tog med mig mp3-spelaren för första gången på länge och umgicks med gamla vänner som Jennifer Lopez, Timbuktu och Randy och tack vare musiken blev det en riktig pulspromenad.

Vi kommer att var hemma i Piteå:
28/9-1/10
13/10-15/10
25/10-29/10

Vardagsprat

Som vanligt var de försenade på BVC, trots att vi hade första tiden efter lunch. Siri hade precis somnat när jag tog upp henne och klädde av henne. Sin vana trogen kissade hon på vågen. När vi var klara med vägandet och mätandet ringde barnläkaren och sa att hon skulle bli en kvart sen. En kvart blev 35 minuter och jag försökte kallprata med BVC-kvinnan under tiden. Jag berättade att jag skulle skriva krönikor till tidningen hemma och hon bemötte mig med orden: "Tror du verkligen du orkar med det. Siri kommer ju att kräva mer och mer av dig! Nu har du nog tagit dig vatten över huvudet!"

Men Siri har ju faktiskt en pappa också, som tycker om henne lika mycket som jag gör och som sköter henne precis lika bra - förutom det där med att amma då ...

I alla fall ... Siri hann somna i min famn innan jag fick väcka henne igen. Barnläkaren tittade mig inte ens i ögonen, gjorde bara undersökningarna och satte sig vid skrivbordet utan ett ord. Siri hade vid det här laget arbetat sig upp till hysteri så jag ammade henne i väntrummet innan vi gick till bilen.

Väl där hade jag ingen lust att åka hem, hade jag varit i Piteå hade jag svängt förbi någon och hälsat på. Här ringde jag mina (egentligen mina svärföräldrars) enda vänner i Umeå, men de var inte hemma. Så då körde vi en sväng för att se om Hemis hundkompis var på bageriet, men det var han inte.

Så nu har vi åter landat i lägenheten.

Fotpyssel

Jag och Siri har pysslat. Kul, men kladdigt var det.

För övrigt har vi slut toapapper, så nu begagnar vi oss av Siris engångstvättlappar istället ...

Filar i huvudet och äter

Igår när vi skulle sova låg jag och filade på mitt mejl med krönike-idén till tidningen. Idag har jag filat på ämnen och formuleringar i huvudet, lite har jag fått ner i datorn. Känner mig ringrostig, självkritisk men taggad.

Annars har jag mest ätit idag, som vanligt. Att sköta Siri och Hemi på dagarna är ju en barnlek jämfört med att tillfredställa min hunger. Äter ordentlig frukost (fil med frukt och fiberhavregryn, två hårdmackor, juice och kaffe) sedan hinner jag ut med Hemi innan jag är galet hunrig igen (och då har jag oftast klämt en banan på promenaden) så jag äter mellanmål innan Markus kommer hem och vi äter lagad mat, sedan hinner jag med några frukter, hårdbrödmackor, vatten och te eller kaffe innan vi äter hemlagad middag. Och efter det har jag ätit några clementiner, en banan, en stor fruktsallad, en stort glas te och två mackor. Jag blir matt av allt ätande och av att bara känna mig mätt en liten liten stund.

Jag är lika dyr i matkonto som en glupsk, växande tonårskille!

Yes!

En timma efter jag skickat mejlet var det klart. Jag ska författa en krönika i veckan om föräldraskap i PT. Enligt min egen uppdragsformulering ska jag "skriva personligt om föräldraskap men samtidigt fånga upp generella och aktuella ämnen (konsumtion, oro, föräldrapenning ...)

Underbara Försäkringskassan

Det är ju fantastiskt att föräldrapenningen finns, om man bara kunde få ut den ...

Loggade in på Försäkringskassan igår för att se när utbetalningen skulle komma och upptäckte att det stod ett jättegammalt kontonummer på en bank jag inte längre är kund hos. Trots att jag två gånger anmält en ny bank och nytt kontonummer.

Ringde idag för att ändra. Har hittills gjort fem telefonsamtal, blivit kopplad fyra gånger och fortfarande kan ingen göra ändringen, som till och med står på blanketten de tittar på när jag pratar med dem. Den senaste i raden meddelade att för henne var min "kundbild" helt låst och hon kunde inget göra, inte ens hänvisa mig till någon som kunde göra något.

Nu verkar det som att det är en person i Älvsbyn som kanske kan rätta till felet. Men självklart är han inte inne nu.

En föräldraklassiker

I fredags hade Siri en jobbig dag, sammanlagt grät hon nog mer under den dagen än under alla hennes levnadsdagar. Vi vaggade och vyssade och vyssade och vaggade. När Markus tog henne i famnen märkte jag att jag satt och vaggade fram och tillbaka framför datorn och när jag plockat upp henne satt Markus fortfarande och gungade babysittern med foten.

Idé

Jag har ett sug och en längtan efter att publicera mina tankar om barn och föräldraskap "på riktigt". Den typen av texter ligger ju rätt i tiden - Piteå får snart sin första barnmässa och det poppar upp nya föräldratidningar och föräldraböcker mest hela tiden, bland annat.

När jag var i Luleå för ett tag sedan läste jag både Kuriren och NSD och la märke till att bägge dessa tidningar har "föräldramaterial". Men "min" tidning, PT, har det inte.

Jag funderar på att lägga fram ett förslag, kanske blogg via tidningens hemsida och krönika varannan vecka i papperstidningen. Vad tror ni? Skulle ni vilja läsa? Och får man ha inkomster vid sidan om föräldrapenningen?

Till er som längtar

Jag har en känsla av att de finns de som längtar idag. Så vi skickar många kramar till mormor, morfar, farmor och farfar.

Trista tankar

Vi måste ta Hemi till veterinären. Nu har hon knölar på båda sidorna och huvudet, i dag har hon dessutom kliat ena sidan av nosen (där morrhåren sitter) blodig. Vi har sett att hon kliat sig ett tag och att hon löst mer hår än vanligt, men jag har hoppats att det skulle gå över av sig själv.

Vi har en lång historia av utslagsproblem med Humlan, bland annat har hon gått på en diet av älgkött, morötter och fullkornsris under drygt ett år tror jag. Men sedan hon började äta fodret Standardt för snart två år sedan har hon varit bra och det knyter sig i magen när jag tänker på att vi måste börja om igen. Börja om med alla veterinärbesök (hemskt både för Hemi och plånboken), börja om med matexperimenten. Börja om att kolla efter utslag varje morgon.

Men på måndag ringer jag veterinären. Kanske kan vi få tid i Piteå på fredag.

Arg eskimå

Arg eskimå i för stor kostym.

Humlan spanar på ankor under förmiddagspromenaden.

Babymusik

När Hanna var höggravid var vi på Ikea. Framför oss gick Christian Walz med sambo och barn. Deras son busade och gömde sig överallt. Christian tittade på Hannas mage, log och sa "Såhär kommer ni också att ha det snart!".

På förlossningen spelade de Christian Walz "Never be afraid again" och jag tänkte på den stunden.

Sedan när Siri precis kommit upp på mitt bröst spelade de samma låt igen.

Jag antar att man kan säga att det är Siris sång.

Jobb

En skillnad med att inte jobba är att man får betydligt mindre beröm och bekräftelse.
En skillnad med att inte ha ett jobb är att man inte får några blommor när man fått barn. Att man inte har arbetskamrater som räknar med att man ska komma tillbaka.

Det hade varit fint att ha ett jobb att komma tillbaka till efter föräldraledigheten.

Humör-skör

Känner mig lite nedstämd idag, inte på ett dåligt sätt egentligen. Ibland är det helt okej att vara lite ledsen och skör. Mamma har åkt hem, jag pratade med Hanna och hon och Jill och Love satt på Roasters och fikade (jag vill vara med!). Dessutom har jag en spricka i en bröstvårta som känns lika djup som en glaciärspricka och det gör ont från hårrötterna till tånaglarna när Siri äter.

Men så kom posten med ett roligt kuvert. En gammal vän, Oskar, hade skickat ett fantastiskt brev till Siri och en jättefin randig pyjamas från Polarn (vi har en lång historia av randiga skämt mellan oss). Och sedan kom Markus hem och berättade att han är ledig nästa fredag = vi åker hem redan på torsdag kväll till veckan!

Med ena ögat stängt

Nyss sov hon, men nu kikar hon på mig med ett öga öppet. Det är en av hennes specialitéer, som att hon sparar energi genom att hålla ena ögat stängt.

Hennes mormor är på väg till Piteå nu. Vi har haft några fina dagar ihop, men jag har upptäckt att sorgsenheten att lämna varandra är starkare nu sedan Siri kom. Några veckor hit eller dit för oss spelar ingen större roll - men några veckor hit eller dit för Siri kan betyda första leendet, att hon fixerar blicken - utveckling helt enkelt.

Hundkoja och guldvagn

Hemi har fått utslag på huvudet och ena sidan. Självklart blir jag orolig, dessutom har hon löst mycket hår ända sedan i våras. Jag hoppas att det snart går till sig. Själv påstår hon att utslagen beror på att hon tvingats duscha - det är aldrig sunt att vara ren är Humlans devis.

För att muntra upp oss har vi tittat på önskesaker på nätet. Den här "hundkojan" tror hon själv att hon skulle vara rätt snygg i.

Och fick hon där här guldvagnen gjord för en till två hundar skulle hon kunna hämta Siri på dagis varje dag, när den tiden kommer.

Lugnet råder

De ligger och vilar nu. Siri i babysittern, mamma på soffan och Hemi i sin biabädd. Vi har varit på Strömpilen och kollat i affärer, druckit kaffe och handlat till middagen.

Siri har fått en 70-talsinfluerad body med blå botten och bruna och orangea fåglar (mestadels ugglor) på i strl 62, som hon växer är den storleken väl inte så långt borta (även om vissa 50-plagg fortfarande funkar). Idag väger hon 4,9 kilo och är 56 cm lång - hon har nästan växt en centimeter i veckan ... När vi var på BVC passade hon på att kissa på min nya stickade kofta, på mina brallor och skor samt på golvet, bordet och vågen - allt på en gång. Rätt skickligt gjort, faktiskt.

Själv prövade jag ett par tighta streatchjeans i grått på Vero Moda, och blotta glädjen över att de är en storlek mindre än mina vanliga gör att jag vill köpa dem!

Lottas Bamsen

Jag känner mig i n t e luddig i huvudet av amningshormoner och jag tänker på annat än Siri, även om jag bara skriver om livet med Siri på bloggen och kan låta lite insnöad. Men det blir lätt så, förmodligen eftersom det är det roligaste och finaste jag har att berätta om. Vad som har hänt i senaste boken och gårkvällens nyhetssändning känns inte lika nytt. Även om jag varmt kan rekommendera "Den jag aldrig var" av Majgull Axelsson. Vilket språk! Vilket sätt att berätta historien!

Jag och mamma trillade över en fin leksaksbutik igår och där hittade jag Bamsen - Lotta på Bråkmakargatans mjukisdjur. Jättegosig och fin. Bamsen fick tyvärr bo kvar på leksaksbutiken, dock gjordes en del andra inköp som inte kan avslöjas här ... Kollade också på lite presenter till bebisar som är på väg ut i jordelivet. Det är roligt att spana på gåvor när det finns så mycket finurligt att välja bland.

Hej då Piteå

Det har varit så roligt att vara hemma i helgen, även om det har varit mycket jobb med huset. Men nu är det klart. Städat, undanplockat och kontraktet är skrivet. Vi har till och med träffat mannen som ska bo i vårt hus, han kändes trevlig och sund.

Har också hunnit med en vinkväll hos fru Engström i Blåsmark (bara ett tredjedels vinglas för min del, men ändå ...). Väldigt trevligt att träffa mina kära vänner och surra!

Känns lite sorgesamt att åka till Umeå igen, men ändå helt hanterbart. Mamma följer dessutom med och ska bo hos oss några dagar, så det blir väl en del cafébesök skulle jag tro.

Men nog är det Piteå som är hemma för min del. Vi har det så fint hos svärföräldrarna på Trossgatan. Egentligen är det fantastiskt - man träffar sin (förhoppningsvis) livspartner och får en familj på köpet.

Husuthyrningen ...

Jag börjar bli lite matt på alla önskemål. Det är ett hus vi hyr ut, inte hotellrum. Det ska vara handdukar och bäddat och nu finns krav på en säng så att frun till hyresgästen kan komma och hälsa på. En 1.20:s kan vi nog erbjuda, men att köpa en dubbelsäng för det kommer inte på fråga ...

Skönt att det är fixat.

Nu väntar jag bara på Markus så vi kan börja åka hemåt!

Lite irriterad

Mina tankar snurrar fortfarande kring husuthyrningen. Nu för vi diskussioner med Det Stora Företaget i Piteå. De vill hyra vårt hus och inhysa en person där, men maxhyran de säger sig betala för en person är 4 500 kronor i månaden. Då hyr de alltså ett komplett möblerat hus och deras krav är att motorvärmare, snöskottning och sängklädestvättning ska ingå. Med tanke på räntor, elförbrukning och slitage tycker jag att 4 500 är lite för lite. Eller för att prata klarspråk - jag tycker det är snålt.

Tjuvtitt

Så här skönt mår Siri i bärschalen när man viker upp tyget och kikar ner. Bara där sover hon alltid med öppen mun.

Stjärntecken: lejon

En månad är hon idag, vår dotter.

Halva dagen till ära fick hon ha på sig sin fina lejonbody - lejon är nämligen hennes stjärntecken.

Om ni undrar varför hon bara hade den halva dagen kan jag meddela att en liten kissolycka från Siris sida gjorde en fortsatt användning omöjlig.

(Och ja, Gertrud, om du undrar: den rara kragen med rosa detaljer som en gång prydde lejonbodyn har fått stryka på foten.)

Reflektion

Jag kan medge att när jag, Hemi och Siri går ut på vår förmiddagspromenad är jag inte världens mest välmatchade klädmässigt. Jag är glad om jag hunnit borsta tänderna.

Men mamman som sköt barnvagn framför oss idag hade en ännu skummare klädkombination: hon bar ballerinaskor, kort kjol - och lång vintertäckjacka ...

Nattbryderier

Uj uj uj vad jag har tyckt synd om mig själv i natt. Feberfrossa och ont i benhinnorna och handleder och fotleder och fingrar och ...

Och så den där förbaskade nacken. Dock ingen nackspärr, bara väldigt ont. När jag inte kunde sova låg jag och fantiserade om att jag hittat en naprapat i Umeå som ville hjälpa mig. Men jag fick inte ihop hur jag skulle kunna hålla Siri och samtidigt få behandling - dessutom vill inte naprapater knäcka i en kropp som nyss varit gravid (och att ligga på mage på en massagebänk är dessutom helt uteslutet med tanke på brösten).

Vilken tur att jag inte behövade bekymra mig om det när morgonen kom!

Kärra sökes

Eftersom Hemi åker i bilens kombiutrymme ryms bara underredet till barnvagnen där och vi måste ha själva liggdelen i baksätet. Det betyder att vi är fullastade redan där när vi ska hem till Piteå.

Därför tänkte vi att vi kanske skulle fixa en lånevagn att begagna oss av när vi är i Piteå. Ringde till Emma för att fråga om de hade kvar sin gamla, men tydligen hade någon trevlig grannkatt passat på att kissa i den.

Någon som vet någon som har en gammal kärra att låna ut? Som inte luktar kattpiss.

Dagen i dag

Nackspärren är på väg och jag misstänker att jag har feber (vi har glömt termometern i Piteå). Tyckte så synd om mig själv att jag invigde badkaret (egentligen får man ju inte bada på 6 till 8 veckor efter man fött barn).

Siri har sovit sedan halv två i eftermiddags, med paus för ett matstopp och ett bad i handfatet. Men trots att hon sovit så mycket idag hoppas jag på en lugn natt och morgondag - för min skull ...

För övrigt har jag shoppat jeans och hälsat på syrran som bor ett stenkast bort. Hon bjöd på vegansk mat. Sedan gick jag hem och åt pasta med karré. Mums!

SM i att vara ofräsch

Vi ska ut på söndagspromenad. Har precis fått på oss skorna och Hemi kopplet. Blöjor, telefoner och bajspåsar är med. Nyckeln återfunnen. Då bajsar Siri. Blöjbyte och bodybyte eftersom den luktar kräks. Ned i vagnen igen. Siri skriker, vill äta.

Jag ger Siri mat medan Markus och Hemi går med soporna. Siri äter och äter. Släpper sedan taget. Det sprutar bröstmjölk. På mina byxor. På huvtröjan. På Siris nytvättade body. Det rinner efter magen.

Jag ids inte byta om, varken på mig själv eller på lillan. Istället går vi ut. Långt går vi. Det blir varmt. Och det blir ännu varmare. Svetten rinner innan vi är hemma.

Men nu har jag duschat, fikat och druckit tretår.

Dagens finaste gatunamn: Hemvägen.

Lilla biet och stora humlan

Oj vilket kaffe

Det är en bra dag idag. Soligt, blåsigt och lagom varmt.

Vi har varit på stan och druckit kaffe med Markus yngsta bror Martin. Äntligen har vi prövat Costas caffe latte. Han är prisbelönt för sin latte och jag kan säga att han var väl värd priset. Det är nog den godaste latte jag någonsin druckit. Så kom och hälsa på i Umeå så får ni också smaka! Lätt värt resan ; )

Siri har på sig bodyn hon fick av Sanna - svart och orangerandig. Hon är fin som ett bi och jag tror jag är extra kär i henne idag.

Ikväll blir det film - och godis!

Fina vänner

Mötte brevbäraren efter morgonpromenaden och fick ett personligt brev i handen. Som alla andra älskar jag personliga brev, men är dålig på att skicka dem själv. Har också haft dålig utdelning, de två senaste jag skrev (till två gamla, goda vänner) där jag berättade att jag var gravid har jag inte ens fått svar på.

Anyway, helgen vi kommer hem till Piteå ska ägnas åt ett väldigt efterlängtat frisörbesök och åt husstädning. Det är dags att tömma sommarblommorna och ta med vinterkläder til Umeå. Men lördag kväll tackar jag givetvis ja till inbjudan om jag fick med posten idag.

Jag är så glad över mina fina vänner, som hör av sig fast jag varit kass på att göra detsamma på sista tiden. Som ringer, skickar brev, skriver kommentarer på bloggen. Som tänker på mig.

Ni ska veta att jag tänker på er med.

Nackträning

Studentsportardag på universitetet, men istället för att sporta med sina medstudenter sportade Markus in till stan med mig, Hemi och Siri. Vi har spanat på folk, köpt kaffe och mackor på ett café (prisbelönt för sitt goda kaffe!) och fikat i en park.

Som synes på bilden har också Siri haft ett träningspass på pappas bröst. Hon har haft en kämpig eftermiddag med magont, men nu är lugnet återställt på Gluntens väg. Frågan är bara om jag ska pröva sluta med mjölkprodukter för att se om det blir bättre?

Kärleken till ett barn

När vi åt middag hos mamma förra veckan pratade vi om kärleken till våra barn. Hon frågade om jag, före jag själv fick barn, kunnat ana att man kan älska någon så mycket. Jag minns inte exakt vad jag svarade, men såhär formulerar jag mig idag:

Skillnaden mellan att älska Siri och att älska Markus eller någon av mina närmaste vänner är den att kärleken till Siri är självklar. Den fanns på en gång. Kanske till viss del när hon låg i magen, men sedan sekunden hon landade på mitt bröst så Älskade jag henne. Skillnanden ligger i att det inte är en känsla som byggts upp med timmar av samtal, promenader, musiklyssnande... en känsla som på något sätt växt fram i ömsesidigt förtroende och "förtjänats".

Det förundras jag över idag, att kärlek och älska kan finnas på en gång.

Sedan kommer jag säkert att instämma i det mamma sa. Att kärleken till ens barn överskrider alla andra kärleksgränser. Men det är nog en insikt som kommer att växa med tiden.

Kom ihåg påminnaren

Min nya amningsbh har en funktion jag inte visste fanns förrän jag köpte den igår. Den har en bröstpåminnare. Låt mig förklara: mellan brösten sitter ett band och på bandet sitter en liten rosa plastplopp. Plastploppen kan man dra, antingen mot höger eller vänster bröst. Detta för att man ska veta vilket bröst man ammade ur sist.

Men med den nya uppfinningen har ett nytt problem uppstått: hur ska man komma ihåg att dra plastploppen mot rätt bröst? Hur ska man komma ihåg påminnaren?

På promenad

Nej, jag har inte riktigt hunnit landa och samla tankarna. Men i mig känns det ändå skönt att vara på plats. Att det bara är vi - jag, Markus, Hemi och Siri. Att det är lugnt och fridfullt en stund.

Idag har vi varit på eftermiddagspromenad efter älven. Till helgen stannar vi här i Umeå och bara umgås. Men helger efter det kommer vi hem.

Prickigt och randigt

Siri växer. 4,2 kilo väger lilla damen nuförtiden. Annat nytt på bebisfronten är att Markus hittat en broschyr på en mamma- och barnyogakurs som jag gärna vill gå - samt att jag gjort ett fantastiskt inköp. Numera är bärschalen min och Siris bästa vän. Jag är så glad att jag köpte den.

Detta kommer kanske att låta som en reklamtext, men jag är frälst. Av Babybjörnen fick jag ont i axlarna efter bara några minuter, men av bärschalen har jag hittills aldrig fått ont. Dessutom är det mycket bättre för barnen att bli burna i en sådan, ryggraden avlastas och direkt jag lägger i Siri i den så somnar hon. Som expiditen som visade mig hur man knyter den för spädbarn sa: "Det är nästan som att vara gravid igen". Fast bättre, för nu behöver man bara glänta på tyget för att kunna kika in på den bedårande varelsen som myser därinne.

För ett år sedan

För precis ett år sedan hade Markus precis börjat skolan i Umeå. Då bodde han i Holmsund hos hans föräldrars goda vänner. Jag var med här de första dagarna. Ikväll är vi tillbaka på brottsplatsen. Men förutsättningarna är rätt annorlunda nu, motför förra hösten.

Nu är hela familjen samlad, och vi har avnjutit en fantastiskt god middag. Och jag är inte bara och hälsar på. Vi är här tillsammans. På riktigt. Det känns faktiskt väldigt bra.

Mot Umeå

Dagen började vid sexsnåret, tror jag, med att Humlan stod och gnällde vid sängen. Hon ville antagligen ha en bättre plats. Markus vaknade och kunde inte somna om, så han har varit vaken ett bra tag. Själv har jag precis masat mig upp och nu åker vi till Umeå. Ska bara förbi Ankarskatavägen och tömma kyl och frys.

Gårdagen var jobbig med packning. Att Siri skulle vara i famnen och att Hemi var nervös att bli lämnad gjorde inte projektet lättare.

Men nu är vi på väg. Vi ses om några dagar. I Umeå.

Konsten att inte säga farväl

I kväll har vi varit och ätit thaimat hos Maria och Athos. Marias föräldrar och Sanna gjorde oss sällskap lagom till kaffet och glassen. En jättemysig kväll.

Men.

Det kändes som första hejdå:et när jag fick en lång kram av Sanna vid bilen.

Jag har effektivt försökt undvika alla farväl med förevändningen att vi kommer att vara hemma mest hela tiden. Riktigt sant är det väl inte, men det känns lättare att hantera då.

Sista natten i huset

Precis innan vi ska flytta kommer det. Ilet. De sista listerna, som vi klarat oss utan över ett år, ska spikas på plats. Fläktkåpan ska göras klar. Fönstrena ska målas om. Så att det är riktigt fint i huset - som förmodligen ska stå tomt ett tag framöver.

Nåväl, på grund av att toalettstolen är obrukbar för en stund (ett lim ska torka) måste vi nu överge vår kära villa och söka oss till svärmor och svärfar de sista två nätterna i Piteå. Det blev sorgset i hjärtat när jag insåg det i dag. Vi har sovit vår sista natt i huset för den här gången.

På Siris filt

Det finns ett litet ställe i dubbelsängen som Humlan inte får ligga på. Gissa vilket?

Kluven

För tillfället känns det som om bloggen går på sparlåga. Det blir mest bilder på Siri (som jag antar att många vill se), alla tankar jag har får jag vänta på att formuleras om till ord och meningar.

Jag känner mig kluven. Umeåflytten - hur det ska bli, vad vi ska packa, vad som ska ordnas - maler medvetet och omedvetet hela tiden. Vi har haft mycket gäster och ibland när jag längtar efter att vi bara ska få vara vår lilla familj för oss själva i lägenheten tänker jag på att jag om bara en liten tid kommer att sakna alla vänner och deras påhälsningar. Sedan är såklart tankarna hos Siri, vårt lilla badtroll, mest hela tiden. Hon är ju anledningen till att jag flyttar. För att vi ska få vara tillsammans.

Nåväl. Mer genomtänkta formuleringar följer när vi landat. Ni får hålla till godo med alla bebisbilder till dess.

Förtroligt samtal ...

... mellan Siri och Lille Skutt. Vad som sades dem emellan vet bara de två.

Pyret, två veckor

Fräsch men själlös

Jag har förvånat mig själv. Igår gick jag och la mig klockan tio. Frivilligt. Försöker hitta logiska förklaringar och fastnar för "anspänning".

Under gårdagen hade jag nämligen ensamt ansvar för båda våra tjejer i närmare tio timmar. Det gick jättebra, men det tillsammans med frysavfrostning tog kanske musten ur mig i alla fall.

Markus tillbringade dagen med att köra fram och tillbaka till Umeå och fixa lite med lägenheten. Den var okej städad och 90-tals fräsch men själlös - som vi hade förväntat oss. Fin tvätttuga (ovärderligt med tanke på att gårdagens nedkräknings- och bajskalas nästan fyllde en tvättmaskin med kläder och handdukar allena), plats för barnvagnen i hallen och plats för skötbord i toaletten.

Idag ska flyttkartonger inhandlas.

Leksaksprovare

Fönsterrenovering på hög höjd.

Hemi, en första klassens leksaksprovare. Här testar hon hållbarheten på Siris nya mjukisdjur som hon fått av familjen Lidström. Tilläggas bör att det fina mjukdjuret sekunden efter bilden tagits fått godkänt i testet och räddades undan ett hemskt hundgapsöde.

Hyllning till Epa-killen

Det är ofta ganska oberäkneliga saker som får mig att känna mig hemma.

På Källbogatan var det till exempel trubaduren i lägenheten under som plinkade Ledin-sånger på småtimmarna i fylleruset.

Här på Ankarskatavägen är det bland annat den nylackerade epan som dundrar förbi några gånger varje dag som får mig att känna mig hemma. Han som äger den måste vara i det närmaste döv, med tanke på hur hög musik han jämt spelar. En gång körde han förbi utan musik, då blev jag nästan orolig för att stereon gått sönder.

Nyss passerade han och jag la märke till att han har uppgraderat med päls runt rutorna som fladdrar i vinden när han kör med öppna rutor - och med blått ljus vid avgasröret som lyser vackert om kvällen.

Epa-killen, jag hoppas du bor kvar när vi återvänder. Men då kanske du har vanligt körkort?

Mormor och Siri

Min mamma har varit här idag och som synes trivs de tillsammans, Siri och hennes mormor.

Vi har också storfikat med Markus släkt här på Djupviken, sju sorter för att vara exakt. Att det var så rikligt var verkligen inte min förtjänst ...

Det har varit en jättefin dag och inte blir den sämre nu när jag ska lägga mig bredvid Siri i dubbelsängen och läsa lite i Stieg Larssons andra bok "Flickan som lekte med elden".

Sedan hoppas vi bara att familjen Lidström, som officiellt anländer till Piteå idag som nyblivna Pitebor förärar oss med ett besök.

Vilostunder och halvångest

Förutom några vilostunder har vi hunnit visa huset för två spekulanter idag. Men vad hemskt det är. Jag får ont i hjärtat av att tänka på att någon annan ska bo här. Och vem ska man välja? Hur ska man veta vem som kommer att ta hand om vårt älskade hus?

Vilostunder och halvångest. Så kan dagen sammanfattas.

Hemi bakar bullar

Stilla ro

Kväll på Djupviken, kväll över Piteå och över Sverige.
Luften ger äntligen svalka.
Tankarna är färdigtänkta för i dag.
Behovet av mat, sällskap, prat och nyheter är stillat.
Snart väntar sängen med min familj. Min fina familj.
Siri sover i sin spjälsäng nu. Men innan det är natt så hamnar hon mellan oss.
Hon är så ljuvlig att sova intill.

Tid som present

Nu har det gått en vecka sedan Siri gjorde oss sällskap. Jag är tio kilo lättare och får på mig mina gamla jeans vid det här laget, däremot blir jag fortare trött i kroppen på promenaderna nu än när jag var höggravid.

Siri har fått personnummer och vi har fixat och trixat med föräldrapenning, fönstermålning och annat.

Imorse klev Markus upp med lillan och lät mig sova själv i en och en halv timme extra. Han kom upp med Siri när hon ville äta och när vi gick ner en stund senare hade han dukat upp frukost åt mig. Sådana gester är bra mycket bättre än de flesta materiella presenter!

Sova middag

Skulle det alltid vara så här skönt att sova middag skulle jag inte vilja göra annat.

Tjusningen med kvartersbutik

Dagen flyter stilla på.

Vi fixar lite med husuthyrning, men en annons på Blocket verkar snart oundvikligt. Vi hade dock en spekulant på visning för någon dag sedan. Det är pappan till "pojkarna" som tagit över kvartersbutiken Ica Ankaret. Kvartersbutiker är verkligen oslagbart! Det är så trevligt att prata lite med personalen, som har koll på vem man är. Så i kassan på Ankaret trillade vi över denna pappa, som vi hoppas få som hyresgäst.

Just nu är familjens tre damer hos farmor på bullbak medan Markus och farfar är hemma hos oss och skrapar fönster.

När Siri kom

Under första delen av min graviditet kände jag mig påtvingad andra kvinnors förlossningsberättelser och upplevde att "alla" skulle berätta om ytterligheter. Men eftersom tiden gick blev jag allt mer intresserad av andras förlossningar. Ett sätt att ställa in sig på det som komma skulle, antar jag. Därför har jag med stort intresse läst andras förlossningsberättelser och vill nu dela med mig av min.

Så det här är berättelsen om när Siri föddes. Markus version kanske skiljer sig från min till viss del och säkert också versionen från de som jobbade på rum 2 söndagen den 13 augusti. Men det här är mina ord.

Strax efter åtta på morgonen var vi på plats i Sunderbyn för att göra en kontroll, eftersom jag då var i vecka 42+1. Jag var inställd på att få åka hem igen och bli igångsatt kanske på måndagen eller tisdagen. Grejorna hade vi med oss, men jag hade inte ens stängt fönstrena hemma.
Allt såg bra ut, men jag fick ändå veta att jag skulle bli igångsatt samma dag. Det kändes rätt skönt, även på ett sätt ville ge kroppen en eller två dagar till att komma igång. Men samtidigt var det bara gilla läget, Markus tyckte att det var en lättnad.

Först fick jag en bard-kateter som ska efterlikna barnets tryck mot utgången. Den drog en sjuksköterska i varje timme tills den kom ut. Under tiden läste vi, lyssnade på radio och åt lunch. 12.15 tog barnmorskan hål på hinnorna så att vattnet gick och efter det kände jag av lite värkar, men de var inte regelbundna och inte plågsamma. Jag stod i rummet och dansade till radiomusiken, men kunde inte röra mig så mycket med alla slangar. Det var något som jag tyckte var lite irriterande, att vara "fastkopplad" så att rörelsefriheten blev begränsad och det blev ett projekt bara att gå på toaletten.

13.40 kopplade barnmorskan värkstimulerande dropp och vid 14.30 hade jag riktiga värkar. Jag stod vid ett ståbord och andades och ett tag kändes det bra. Men sedan upplevde jag att jag inte fick vila något mellan värkarna, jag hade ont ont ont hela tiden. Då fick jag andas lustgas, men det var svårt att kapa topparna när värken satt i hela tiden. Istället blev jag bortdomnad och det var obehagligt. Jag hörde att folk frågade mig saker, men kunde inte svara.

17.40 var jag öppen 3-4 centimeter och barnmorskan frågade om jag ville ha ryggbedövning. Det ville jag. Narkosläkaren kom och jag minns att han hette Ivar och såg snäll ut. 18.01 fick jag ryggbedövningen och före halv sju var jag tillbaka på banan igen. Jag hade ont under värkarna, men fick vila mellan och kände att jag orkade kämpa och andas och göra jobbet som skulle göras, helt enkelt.
Det var också de mysigaste timmarna mellan halv sju och halv nio. Bara jag och Markus i rummet, en liten lampa tänd och en speciellt sorts koncentration. Jag fick lite klåda och frossa av bedövningen så Markus strök mig på ryggen och jag har nog aldrig känt mig så nära honom som just då. Det var en fin stund, en stund av ren kärlek.

19.15 var jag öppen nio centimeter.

Vid 20.30 kände jag krystvärkarna och barnmorskan sa att jag kunde ta i när jag ville. I mina papper står det att jag krystade aktivt från 20.45. När barnmorskan sa att hon skulle gå och göra i ordning armbanden till mig och bebisen tänkte jag "shit - är det så nära". Att krysta var roligt och häftigt, det var bara att göra som kroppen sa till en att göra.

Före förlossningen hade vi pratat om att Markus nog inte skulle vilja titta på huvudet om han blev tillfrågad, men när barnmorskan frågade om han ville se håret på bebisens huvud så tittade han. Jag kände på huvudet och det blev som en extra sporre. Sedan tyckte jag att jag krystade och krystade och inget hände. Och så plötsligt flög hon ut, hela bebisen. Då var klockan 21.15. Och sedan fick hon komma upp mellan mina bröst.

Det fanns inget behov av att räkna fingrar eller tår eller något annat. Tiden slutade att finnas och tankarna slutade att finnas. Jag bara var. Vi hade inte med oss filmkameran alls och jag är glad att vi inte filmade, det som hände finns bara bevarat i våra hjärtan och huvuden och för mig känns det att det är precis så det ska vara.

Så frågade barnmorskan om vi sett vilket kön det var och jag sa nej. Hon lyfte på bebisen och jag såg pungen, men ingen snopp. "Men det är ju en tjej" sa jag när det kopplade och när jag tittade på Markus så grät han. Världens finaste Markus. Åtta minuter senare kom moderkakan och efter det sydde barnmorskan mig. Efter det landade även jag i stundens storhet och grät lite.

Sedan umgicks vi med vår nya familjemedlem i två timmar innan vi gick över till bb.

Från jag fick ordentliga värkar till Siri var utanför min mage tog det ungefär sju timmar och det tyckte jag kändes jättebra, inte för långt så att man fick kämpa och kämpa och kämpa i all evinnerlighet och inte heller så fort att jag kände att jag inte hann med.

Jag tyckte det var roligt att föda barn, roligt att få göra jobbet. Stolt över min kropp, stolt när de två barnmorskorna som var med mig mest berömde mig i efterhand.

Vi var själva i rummet ganska mycket och det tyckte både jag och Markus var skönt. Barnmorskan var jättefin. Lugn, varm, enkel och respekterande är de ord jag finner. De gånger vi tänkte ringa efter henne så öppnade hon dörren till vårt rum, som om hon varje gång känt på sig att vi ville något. Vi kände oss helt trygga hela vägen, även om både jag och Markus tyckte att det var lite obehagligt den timmen jag hade så ont och andades lustgas.

Och så självklart allt har känts sedan dess. Himlen var molnig utanför bb-fönstret dagen därpå. Siri blev ett augustibarn, ett söndagsbarn. Född den 13, som sin mor. Ett lejon, som sin far.

Jag hoppas att vi får uppleva något liknande igen.

Pippi

Lugnet har sänkt sig över Ankarskatavägen. Vi har konstant umgåtts med vänner och släkt i flera dagar och det har varit jättemysigt, men nu på kvällskvisten längtade mina armar efter att få hålla i Siri. Jag tror att Markus armar kände likadant och nu sitter far och dotter tillsammans framför tv:n och ser "American Choppers" på Discovery.

På bilden sitter vi i bilen och väntar på att Hemis lekkompis Stella ska komma. Siri har på sig sin nya body som hon fått av Markus och hon ser ut som Pippi - världens tröttaste tjej.

Tre tjejer i en säng

Efter badet

Obligatoriska badbilderna

Till tonerna av jazzmusik a la Emma Nilsdotter tog Siri sitt första bad i dag. Farmor stod för tvättningen och pyret tyckte att det var härligt att bada. Att bli upptagen ur vattnet var desto tråkigare. Humlan passade på att ta sig en slurk av badvattnet.

Denna hand tillhör ...

... Siri Wiweca Gustafsson. Det är första gången jag skriver hennes namn. Hon ligger och sover på min arm nu.
Siri.
Vår dotter.

Tänk att livet kan vara så fantastiskt i all sin enkelhet. Eller så är det just enkelheten som är tjusningen med livet.

Vår dag

Jag kan börja med att svara på frågorna som alla har: ja vi har fått sova och ja hon äter bra. Hela familjen har sovit från halv tolv i går kväll till halv tio i morse, förutom en matpaus vid halv sex-snåret. Dagen har bjudit på en promenad till farmor med lunch, fika och middag. Även Jill och lilla Love kom och hälsade på.

Tre dagar gammal har vi också lämnat lillan till farmor och farfar medan vi åkte och köpte lite hundben till Humlan. På kvarten vi var borta passade hon på att bajsa två gånger. Så liten men redan så väluppfostrad!

Far och dotter

Premiär för en ny kärlek

Tänk att det var just hon som låg i min mage hela den här tiden.

Strax efter nio i söndags kväll anlände hon, 3 435 gram tung och 52 cm lång. Förlossningen känns som en fantastisk upplevelse och jag kan konstatera att de som valt barnmorskeyrket är one of their kind. Helt underbara människor. Mer om förlossningen när jag inte skriver med en bebis på ena armen.

Jag var jätteduktig, och Markus, som jag älskar ännu mer efter denna upplevelse, var jätteduktig - och så pyret såklart.

Hemi har välkomnat sin lillasyster med några nosningar och pussar. Att vi tillbringar en stor del av dagen ammandes i sängen tycker hon är rena himmelriket.

Tidig morgon

Det blir Sunderbyn i morgon vid åtta på morgonen för ny kontroll. Så nu blir det hundpromenad och tidig kväll.

Hör musik från Badhusparken och konstaterar att det är lördag. Vilken partypingla man är ...

Korvtjuven

I går hade Hemi en sådär dag (enligt oss). Hon tjuvåt en halvtinad falukorv hos farmor med tillhörande gladpack, hon skällde åt en pojke, rymde, tiggde och gick allmänt dåligt i koppel under kvällspromenaden.

Så i dag tar vi nya tag.

Ärlig uppdatering

Jo, allt var bra med oss. Mängden fostervatten, bebisens hjärtslag, mitt blodtryck - allt fick väl godkänt. Barnmorskorna tror att bebisen klamrar sig fast därinne enbart för att reta blivande farmor (deras arbetskollega).

På söndag upprepar vi samma procedur.

Det är svårt att sova om nätterna och jag vaknar hela tiden av att magen är tung och av att brösten känns som silikonisar. Dessutom kommer de mörka tankarna då. De som går igenom alla skämtsamma tips om hur jag ska göra för att starta förlossningen, som jag skrattar åt om dagarna men nästan kan gråta åt om nätterna för att jag då känner mig dålig och skuldbelagd. Tankarna om att det är något fel på bebisen som inte förstår att den ska komma ut.

Som tröstpresent med posten fick jag ett brev av arbetsförmedlingen där det står att jag är avaktualiserad eftersom jag tar ut föräldrapenning. Vilket jag inte gör och därför självklart inte meddelat dem. Och min arbetsförmedlare, tydligen den enda i världen som kan rätta till felet, han har semester ...

Planer

Vi gör en utflykt när vi ändå är på språng till Sunderbyn imorgon. I programmet står fika på ett sommarcafé vid namn Kolarens café i Karlsvik och ett besök i några av Luleås butiker. Genast känns morgondagen roligare.

Svartbygge i magen

Fredag klockan 8.30 ska vi vara i Sunderbyn för kontroll. Ser det bra ut så får vi väl återkomma för en till koll någon dag senare antar jag.

Från att ha varit redo känns det som att känslorna tillbakabildas på något sätt och det känns åter mer och mer overkligt att jag och Markus ska bli föräldrar. Dessutom gör det ont när bebisen rör sig och det är tröttsamt. Pyret verkar trivas så bra att den håller på att bygga ut ettan till en tvåa därinne. Men bygglov till något sådant har jag inte gett tillstånd till, måste vara ett svartbygge.

Lyckönskningar om smärta

Tre saker talar till min fördel. Det är fullmåne, jag har haft lite ont i magen i dag och svärfar tror att bebisen ska födas den tionde (som sin gammelfarmor).

Men det känns ändå rätt otroligt och jag är säker på att jag kommer att vakna imorgon och himlen kommer att vara lika jäkla blå som vanligt och det kommer inte att finnas några tecken på att bebisen vill komma ut och vara med oss.

Hanna gav mig dock den bästa av lyckönskningar när hon åkte hem efter ett EM-pass framför tv:n tidigare ikväll: Hoppas du får jävligt ont i natt!

Lista

Spännande saker att göra denna onsdag:

• boka tid på specmödra
• se reprisen av Nya Rum med Ernst
• gå på Nolia i hettan

Otroligt vackert

Vårt c-arbete, i publicerad form.

Vuxenpoäng

Jag är erkänt sugen på nya höstkläder, men jag har faktiskt funderat på att vara förnuftig i år. Istället för någon fin tröja eller kofta ska jag nog satsa på ett underställ, nya täckbyxor och handskar. Mer än lovligt tråkigt enligt mig, men samtidigt något man uppskattar varenda gång man ska ut med hunden.

Så imorgon - Nolia, here we come.

Blåbär

Naturen är en av få platser där jag trivs just nu. Därför begav jag och Humlan oss till Fårön idag för att plocka blåbär.

Temperatur i skuggan: 30 grader.
Resultat: Några deciliter blåbär, lite vildhallon, en rastad hund och en betydligt lugnare själ.

Mardrömmar

Det känns som om jag är fången i ett fängelse och fängelset är jag själv.

Vaknar svettig med domnade handleder, för när kroppen väl kommit till ro ligger jag så tungt att hela kroppsdelar somnar. Sedan drömmer jag. Mardrömmar. Om foster och hjärnor och gravidmagar som stelnat på kroppen.

Jag kämpar mig genom dagarna, känns det som. Bara kvällarna känns harmoniska.

När Hemi vaknar tror jag att vi ska åka och plocka blåbär.

Flickor på Fåröberget

Korvgrillning, kaffedrickning och chokladätning på Fåröbergets topp ikväll. Självklart passade hundtjejerna på att tigga, busa och skälla litegrann.

Ny hobby

Vi har vespat ihop två gånger tidigare, båda gångerna i Grekland för fem, sex år sedan. Så när vi lånade svärfars vespa och tog en repa igår kväll kändes det som vi var ungdomar på semester.

Härlig svalkning, trots att sitsen är lite trång med en gravidmage. Även idag har vi hunnit med en fläktande vända.

En räcka av dagar

Jag är övertygad om att de här vänta-dagarna kommer att flyta in i varandra i framtiden. Middagslurar, kompisträffar, kaffedrickning, små hundpromenader (fast i går besteg vi Fåröberget) och läsning. Det låter trevligt, men är lite frustrerande då man bara vill lära känna sin bebis. Det som stressar mig är att jag vet att Markus börjar om skolan på ett visst datum och innan dess ska vi packa, fixa med husuthyrning och flytta. Det skulle vara så skönt att hinna få en lugn tid hemma tillsammans före allt det. Men jag försöker påminna mig om att inte klaga, det här är en så begränsad period och vi ska vara glada för att vårt barn faktiskt finns till där i magen och sparkas och hickar och allt vad den gör.

I dag har några vänner som fick en son för inte allt för länge sedan varit förbi och hälsat på. Det var skönt att träffa dem, för hon vet vad det handlar om att överskrida beräknat datum med råge.

Snart är det sill och potatis på nedervåningen som gäller.

Ramlösa citrus

Det blir inget Luleåkalas för vår del. Inte för att någon bebis är på väg, utan för att det blir för dyrt. Med dubbla hyror och avgasystem som måste bytas på bilen får Hellacopters stryka på foten den här gången.

Istället lyxar vi till det med en Ramlösa citrus och en hyrfilm ...

Hellacopters ikväll

Dagen har hittills bestått av cykeltur till och från stan (har fyllt på förrådet av nässpray, gravt beroende som jag är), lek, kaffedrickning och glassätning i Badhusparken med Hanna, Molly, Mia, Markus och Hemi (den sistnämnda har badat i kanalen).

Och det ser ut att bli Luleå ikväll. Så nu är det väl bäst att ta en eftermiddagslur innan taccos-ätningen så man orkar med kvällens äventyr.

Shoppingtankar

Det känns som om vi lever i ett tomrum för tillfället. Vi väntar på någon utan att veta när den personen kommer och hur det kommer att bli. Jag har ju tidigare hyllat detta med att inte veta - och det gör jag fortfarande. Det är nyttigt att inte kunna styra allt själv, men det är också intressant att studera sig själv i den situationen. Min och Markus tid på heltid hemma tillsammans med bebisen krymper ju längre tiden går eftersom han börjar om skolan den 4 september. Det är frustrerande för mig, tänk om hon eller han var här nu, så att vi kunde lära känna varandra.

Rent egoistiskt har jag en bild i huvudet som jag längtar efter att få uppfylla. Enkel måhända, men ändock - jag vill ta en rask höstpromenad i min fina röda North Bend-huvtröja och ett par nya jeans.

Och ett gäng nya höstkläder vore inte helt fel. Har spanat in en Sessions-tröja som kommer senare i höst som jag längtar efter att slå klorna i.

Thailunch

Det känns som en ändlös räcka av morgnar när jag vaknat och tänkt: jaha, himlen är blå i dag med och jaha, ingen bebis i natt heller.

Sommar är underunderunderbart, men det är mysigt när man får börja tända lite lampor om kvällarna. Nu är det thailunch med tjejerna som gäller.

Den gyllene nyckeln

Först vill man att bebisen ska vara kvar i magen och vara kvar och växa sig färdig för omvärlden, sedan vänder det helt plötsligt och man vill inget hellre än att den ska komma ut.

Jag börjar känna mig dålig. Som att jag inte kan det magiska ordet, eller inte har förstått att jag måste leta reda på den gyllene nyckeln.

Bebisen trivs i magen. Nyss hade den hicka. Jag kan inte påstå att jag trivs lika bra med tillvaron just nu, men dagen har varit bra med våffelkalas med Hanna och Molly.

Blandad kompott

Det har varit en ganska jobbig dag idag. Ryggen börjar vara ganska trött och en låsning i nacken har gjort mig ledsen och less. Dessutom är det frustrerande att vara så trött och orörlig och ledig samtidigt som man bara går och väntar. Det känns som om man skulle kunna göra så mycket bättre saker med tiden.

Medans vi var på trevlig middag hos Sara och Mats och pojkarna kom Ikea-leveransen. Eller delar av den ska jag säga. Spjälsängen kom, men ingen madrass - så någon vidare användning av en säng utan madrass kommer vi väl inte att ha.

Nu är det tandborstning som gäller, enligt vissa utsagor ska vattnet gå om en halvtimme. Jag säger bara en sak: jag synar!

Planer

Vi jobbar efter hypotesen att vi inte kommer att kunna se Hellacopters på Luleåkalaset på fredag. Men om ingen bebis kommit så är det trevligt att ha något att se fram emot.

Men helst hoppas jag att vi ska ha annat för oss.