Bakslag

Skulle visa bild på mig och Hemi i regnet, men blogger vill inte. Skulle surfa igår kväll och visa bilder från äppelskörden, men musen till den stationära datorn har följt med Markus till Umeå och ska tjänstgöra i c-arbetestider.

Dessutom har jag ju fått bakslag royale på min viktnergång.För denna vecka stod inte ens vågen stilla, den stod på PLUS.

Sedan jag började träna mer regelbundet för några veckor sedan stannade viktnergången av. Det kändes ändå okej, midjemåttet blev mindre (-13 cm i nuläget) även om det inte hände så mycket på vågen. Jag fick dock ett annat problem - jag blev mycket hungrigare, även de dagar jag inte tränar. Sådär hungrighungrighungrig så att hjärnan inte fungerar och jag måste äta något för att få ur mig texter på jobbet exempelvis.

Kanske var det också därför min vilja sviktade och min självklara bestämdhet inte var så självklar längre. Kanske sänkte jag också garden, eftersom det ju gått så enkelt tidigare. Senaste veckan har jag inte varit så strikt. Inga stora avvikelser och inget direkt frosseri. Och måltiderna har jag skött klanderfritt. Men. Det syns på vågen. Denna vecka har jag gått upp 3 hekto*.

Så känner jag mig då redo att ge upp? Nej, inte alls. Nu känner jag mig mer sporrad att lyckas. Nu jävlar kavlar jag upp ärmarna och utmanar de där 3 hektona. Bort ska de. Väck!

* De där tre hektona visade sig vara två hekto vid en kontrollräkning i inte allt för allert hjärna. Men skitsamma. De ska väck ändå!

Bladguld och hästbajs

Familjepromenad på Pitholmsheden bland höstsol, bladguld - och hästbajs till Humlans stora förtjusning. Kaffe hos Marcus. Lunch i värmen ute på gården, lite plantering av tulpanlökar, 90-årsfirande av "moster Lillan" i Spisen, 50 minuters språngmarsch och filmen "Number 23" med Marcus och Carol.

En bra dag. Imorgon kollar vi in nya Gallerian och fixar Excel i bärbara datorn.

På stan

Som resten av Piteå har vi spanat in nya Gallerian idag. Har också druckit latte med bästaste Hanna på stan och shoppat mockasiner till Siri. Markus överraskade oss med att komma hem från Umeå redan före tre.

Har också cyklat med Hemi och tränat spinning + core, så jag är rätt nöjd med att dagen tar slut nu.

Tre bra saker idag

Jag kommer hem till en virvelvindlande glad och currydoftande dotter som haft en toppendag med sin moster.

Jag, Siri och Hemi - det tre musketörerna - tar en kvällsprommis, hösten visar sig från sin bästa sida. Plötsligt fäster Siri blicken på Hemi, hon tittar upp på mig, det guldglittrar i hennes ögon, hon har förstått.
"Kiss'eh!", säger hon med så mycket pondus en ettåring kan uppbringa.

Det tredje brasaken idag har också med lilla S att göra. Det är dags för läggning. Hon har badat, druckit ur sin lilla vattenkanna (ny favvo i badet), ätit välling och vi har läst. Hon vill ner ur knät, tok-kryper till spjälsängen. Stannar efter halva vägen och gör en snitsig vändning till sittande position med anklarna korsade. Sedan tok-kryper hon tillbaka till mig. Upp på blöjröven och så tillbaka till spjälan för att hämta älskade kaninfilten. Det ser ut som att hon kör idioten och jag tänker att det kommer att ta tid att få den här donnan att somna. Så lägger jag ner henne och går ut till datorn. Hon småsurrar för sig själv och tio minuter senare är hon tyst. Mitt hjärta. Min skatt.

122 kcal

Måste säga att det varit en ganska lugn och harmonisk dag idag, sådana behövs mellan arbetspass och hämtningar och lämningar av småtjejor.

Sov ju själv i huset igår natt och hämtade flickorna hos farmor vid niosnåret i morse. Sov en god natt, själv, me myself and I, i en säng stor som ett hav. Inte för att jag märkte av ensamheten, det sov jag alldeles för gott för.

Promenerade med farmor till stan och tog sedan vägen vid vattnet hem. Sol, glittrande vattenyta, höstkänningar ... mmm ... betydligt bättre än gårdagens väder.

Lagade grönsaksplättar, stekt parmaskinka och keso till lunch. Städade lite mer noggrant än vanligt - dammsög i sofforna och fintorkade kring temeraturreglagen på spisen.

Sedan var vi framme vid sovkampen, för det är något av en kamp att få donnan att sova eftermiddag. Det är som att vi är mitt mellan sova två gånger om dagen och sova en. Förmiddagssovet är enkelt, hon slumrar in nästan direkt vagnen börjar rulla, men på eftermiddagen ... det bökas och stökas, men sova behövs det.

Nåväl, ägnade dagens lugna stund till ett yogapass framför kaminen. Lovely. Sedan har vi lekt och lagat middag till mamma och moster Karin.

Pappa kikade också in för att leka med Sirran en stund. Jag lämnade dock mitt främmande och drog till Korpen. Sprang på löpband i 25 minuter - 11 km/h och körde sedan ett pumppass.

Så räknar jag intag i form av mat och uttag i form av motion är 122 kcal det som återstår när dagen nu är slut.

På tal om att det är Ordmån just nu och jag inte kan vara där ...

It's raining man

Min dag, till största delen bestående av
av- och påtagande av allt blötare regnkläder:

Lugn morgon hemma med välling framför brasan (Siri) och kaffe till slutet på hyrfilm (jag). Sedan förmiddagspromenad med sovande ettåring under vagnens regnskydd och blöt, lite småsur hund. Trillade in hos Siris farmor för en kopp te. Av med regnställ, dyblöta handskar, mössa och kängor. Lånade cykel och trampade iväg i regnet för att handla lite mat medan tjejorna var kvar. På med regnställ. Lämnade maten hemma och cyklade för att hämta damerna. Drog av mig regnkläderna, eftersom Siri just skulle få lunch.

Ja och sedan skulle vi ju hem så det var bara att dra på sig regnställ och fixa med vagnens regnskydd för att promma till hus nummer 51 på Ankarskatavägen. Eftersom Hemi och Siri skulle hänga ut hos farmor och farfar ikväll fick Hemi stanna kvar, för att slippa vätan.

Fixade lunch och "nattade" Siri. Mysigt med blåsande regnbyar mot plåttaket. Eldade, torkade byxor och jacka så nära kaminen jag vågade och tog det lugnt - tills det var dags för uteliv igen. På med regnkläder och iväg med barnvagnen till farmor och farfar. Lånade där cykeln igen och trampade till jobbet. Så ... nu är det bara hemfärden kvar om några timmar.

Kan säga att jag vred ur handskar och strumpor när jag kom till tidningen. Och före jag började mina åtta timmar på jobbet kändes det redan som jag gjort mitt arbetspass.

Going bananas

Tidigare har jag skrivit om skylten på Ica som alltid gör mig irriterad, minns inte exakt vad det står men typ "Dela inte på oss, vi har ju växt upp tillsammans".

Nu har en ny skylt gjort entré. "Singelbanan söker sällskap" står det ovanför en back med ... tja ... bananer hette det väl förr ... numera går de alltså under namnet singelbananer.

Jag är inte övertygad.

Jag

Bilder på sig själv är ett svårt kapitel, ofta känner jag inte mig som mig själv när jag ser foton. Men den här bilden som Sanna tog till Luleå universitets kurskatalog, den känns som jag rakt av.

Och med tanke på den där utmaningen som väntar på mig kan jag avslöja en sak om mig själv:
Jag älskar att gråta till sorgligt romantiska (men inte för sötsliskiga) filmer.
Men gråtningen sker utan sällskap hemma i soffan. Tidigare har jag kunnat gråta med Markus i soffan bredvid, men han har lärt sig exakt när jag brukar börja gråta, så nu tittar han alltid på mig förväntansfullt just när tårkanalen ska börja överexponera, så nu går det inte. Såg en Edward Norton-film i min ensamhet i veckan och grät till slutet. Det var härligt. Höll också på att gråta ögonen ur mig till "Dagboken - jag sökte dig och fann mitt hjärta" när jag var nygravid.

Puff

Visst är ni uppdaterade på våra nya bloggvänner:

Anja och Jonas vardag i Kiruna kan ni läsa om här.

Och Sanna gör comeback i bloggvärden här.

På Gläntan

Gläntan. Fint och blåsigt väder, trevligt människo- och hundsällskap och en dotter som vägrade sova i vagnen och bara skulle krypa på, gräva i och helst äta sanden.

Annars har jag skurat halva köksgolvet (här är det old fashioned style med rotborste på knä som gäller), druckit kaffe med svärmor och senare ätit middag på Trossgatan. Har just kommit hem från spinning+combo - 75 minuter skön träning. Så nu är det dusch, te, bok och förberedelser inför morgondagens jobb som gäller.

Har blivit erbjuden att recensera skivor till PT, men ska fundera. Har ju gjort det tidigare åt NSD och det är kul för man hänger med i musiknyheterna mycket bättre, men vet inte om jag fixar heltidstjänst, krönikor och det ... ska prata med nöjesredaktören och höra mig för lite först.

En tråkig sak idag är att Markus inte kunde komma hem utan anländer först imorgon eftermiddag. Så det blir en korthelg tillsammans eftersom jag jobbar söndag.

På drift

Jag har blivit utmanad, två gånger om tror jag till och med.

Men inte ikväll. Jag är för trött, för nackspärring, för ontfotad.

Så nu är det tack och godnatt.

För övrigt har vi blivit fotade för ny krönikebild idag. Shit vad svettigt det är att få en liten upptäckare att stanna på den vita fonden när det finns en miljon andra saker att utforska. Jag är osäker på om en enda bild går att använda ...

To all you Sirilovers out there

Stängda dörrar

Är på jobb, invigning av nya Ivak-enheten på sjukhuset i Piteå. Vi blir visade runt i den nya lokalerna, bland annat går vi förbi specialutrustade rum i anslutning till ambulansintaget.

Ett av rummet är specialanpassat för sjuka barn.

Jag hoppas vi aldrig, aldrig behöver öppna dörren till det rummet.

Brahelg/tråksöndag

De här söndagarna är lite jobbiga. Förra söndagen hade jag en malande känsla hela dagen, denna vecka slapp jag den fram till ikväll. Men nu känns det lite ledsamt igen, väskan står packad här intill och kläderna för morgondagen hänger här på stolkarmen.

Jag och tjejerna blir alltså solokvistar strax efter fem imorgonbitti.

För övrigt har det varit palt hos Jonas och Anja, fotboll här hemma, träning, filmkväll - "Illusionisten" med Marcus och Carol och ett besök på Grahndagarna.

Brahelg, alltså. Även om det är tråksöndag just nu.

burr ...

Framåt

Fick ett samtal från Luleå Tekniska Universitet, som håller på att sammanställa ny kurskatalog. De vill att jag ska vara med. Som ett exempel. På. De. Som. Lyckats.

Och visst, jag har ju jobb nu. Jag har slitit för att få det. Pluggat heltid, jobbat halvtid. Kämpat till vecka 38 i graviditeten. Skrivit hemifrån under föräldraledigheten. Visserligen för att jag tycker om det jag gör, men också med tanke på sedan ...

Ändå har jag svårt att känna mig som ett exempel på "de som lyckats".

Sista tiden har jag också fått mycket respons på mina krönikor. Mejl, blivit stoppad på stan, på vårdcentralen, på Korpen. Glada ansikten och värmande ord. Det betyder faktiskt något. Betyder mycket.

Dålig värdinna

Jag bröt totalt mot värdinne-etiketten ikväll när Jonas, Anja och Lycka kom från Kiruna ikväll. Jag ville ju stanna hemma och dricka kaffe och surra men jag ville ju också så gärna träna. Så jag cyklade till Korpen. Tecknade autogiro. Körde pump och ökade ett kilo på biceps. Sprang tio minuter på löpbandet. Pratade med Åse. Fick krönikeberöm av en som också är Sirimamma. Bastade och åt apelsin. Kände mig lätt om själen när jag cyklade hem i klar, hög luft.

Humlans dåliga dag

Markus är hemma igen. Skönt att komma hem från kvällsprommisen och brasan är tänd, ljusen på bordet är bytta till nya och brinner och teet är på gång.

Annars har det varit en bra umgås-dag med Hanna på spontanlunch och mamma på middag.

Jag och Humlan har däremot inte haft en speciellt bra dag. Det har varit tasstvätt både i sängen och soffan, hon har tjuvat kex ur Siris hand, gått dåligt i koppel, vägrat lyssna och tiggt. Tur (för henne) att det är hennes husse som tar förmiddagsprommisen imorgon.

Skräp i nosen

Hon sover i en stjärnhimmel

Gick in och stoppade om Siri för en halvtimme sedan. Hon sover i en pyjamas från min barndom i natt. Blå botten med små, vita prickar, som en stjärnhimmel. Hon låg så fint och sög på sin napp och en vildsint ömhet kom över mig.

Första jobbdagen på mitt vikariat blev sådär. Det känns inte som att jag har en egen plats, eller egen dator - utan känslan är mer "hon du jobbar för kommer snart tillbaka så det är ingen idé vi ändrar något". Så jag får helt enkelt gaska upp mig till på fredag och fixa själv. Tur att Sanna kom och gav mig några goda råd, då kändes det genast bättre.

Hämtade Siri hos farmor och farfar och passade samtidigt på att lämna en egenkomponerad (men beställd) höstuppsättning som ett litet tack för all hjälp. Bestämde mig för att strunta i allt fix som borde göras och lekte bara med lilla S fram till läggdags. Sedan har jag och Hemi sprungit 45 minuter på Fårön (farmor var barnvakt igen). Skönt för både hundkropp och människokropp.

Nu är det strax läggdags och bokläsning, Mias systrar, som jag ska recensera.

W.

Lars Winnerbäck spelar i Luleå den 15 november.

Är ju hyfsat förälskad i hans nya singel.

Skulle vara kul att se/höra honom.

Av- och påliv

Det känns lättare idag, nu när han har åkt. Nu har det här av- och pålivet tagit sin början och det är bara att jobba sig igenom det.

På förmiddagen har Siri varit hos Sanna och Jonas en stund medan jag var på vårdcentralen. Just nu genomdriver jag projekt sova-en-gång-om-dagen, men i bilen på väg hem från Pitholm dukade hon under och sov i det närmaste dubbelvikt i bilbarnstolen när vi parkerade. Så jag tryckte i henne lite lunch innan det blev spjälsängen. Får se hur länge hon sover idag, igår blev det tre timmar. I eftermiddag åker vi ut på hundprommis i skogen med Terese och hennes vovvar. Det blir skönt att komma ut.

I sann hemmafruanda tänkte jag planera veckans måltider, för att kunna handla mat i eftermiddag. Men självklart ligger viktklubbens hemsida nere, så av det blir det inget. Typsikt nu när Siri sover ... Har inte kunnat väga mig idag (måndag är vägningsdag) men enligt måttbandet har jag tappat fem centimeter runt midjan sedan start. Det går långsamt men stabilt, precis som jag vill.

Allt som allt känner jag mig priviligerad. Som när vi ringde med högtalartelefon till Markus imorse för att höra hur bilfärden gick och Siri klämde till med två rejäla "hejjj!". När jag sa "hund" och hon svarade "voff, voff". När hon låg som en varm klump i min famn och åt välling framför brasan imorse. Jag är rik. Miljonär, rent utav.

Gårkvällen i en bild

Kattälskare

Som så många andra barn gillar Siri djur. Hundar, hästar, katter, fåglar och kaniner är väl de hon hunnit uppfatta så här långt. Stora djur är hon van från hundsyrran, så när hästarna i Spisen nafsade på hennes skor skrattade hon bara glatt.

Katter verkar dock ha en speciellt plats i hennes hjärta, och speciellt då katten Nisse som bor hemma hos farmor och farfar. Igår lärde hon sig säga kisse, eller "sss'eh!", vilket hon glatt demonstrerade på plats idag.

Vid läggdags läser vi alltid en bok med fotografier på olika djur. Vi tittar på bilderna och jag låter som djuren. Ibland säger hon "muuu" med mig till kon, men annars är hon tyst. Men ikväll skedde ett genombrott vid kattbilden. Katten är väldigt olik Nisse, både till hårlängd och färg, men när hon såg katten kom det ett tyst "sss'eh" bakom nappen och så böjde hon sig fram och pussade katten. Flera gånger om.

Det är så häftigt att vara med när ledningar kopplas ihop för de små sötliven.

Annars flyter dagarna på med lite renovering, matlagning, promenadande och jobbande. En liten ångestklump gör sig påmind i magen. För på måndag åker Markus till Umeå. Visserligen bara tio veckor, men ändå, det blir ganska många dagar utan varandra. Han själv i en husvagn utanför skolan (jag tycker det låter lite sorgligt, men det är det billigaste alternativet) och jag själv här med våra två tjejer.

Nåja, vi har ju fixat det förr och såklart fixar vi det igen ... men det känns lite trist. Tur att vi ska liva upp oss med kräftskiva på lördag.

Mitt i

Halsontet är tillbaka med förnyad kraft, men jag försöker ignorera. Idag har vi varit på Beijers, väntat på hjälp lääänge precis som alltid, och slutligen beställt golv till kallfarstun. En gedigen trähistoria med vitpigmenterad oljebehandling, eller något sådant. Siri tyckte byggvaruhus var toppen. Massa gångar att krypa i och massa massa saker att undersöka. Rullen med gummitätning stannade hon vid länge, och tuggade eftertänksamt på.

Vi har också dammsugit trossbotten, skurit tjärpapp och börjat häfta dit det. När vi ändå höll på plockade jag fram vantar och handskar, spacklade efter några bortplockade hyllor i sovrummet och rensade lite allmänt medan Markus var och köpte en ny del till bilen som självklart gått sönder.

Vardag mitt i livet, helt enkelt.

Gråtande damen

Bilden är från igår, men sammanfattar den här dagen ganska bra. Mitt ont i halsen har uppenbarligen drabbat Sirre, som också fått rinnig snok. Ledsen och famnig är hon. Har burit henne en halvtimme efter eftermiddagssovet, det har inte hänt sedan hon var spädis. Så Markus har rivit hallgolv och vi har vaggande tittat på med Katie Melua i stereon.

Badnymf

Vi har inget ljudkort i datorn så jag har sluppit höra hur nördig jag låter på filmen. Ja, ja det bjuder jag på. Antar att det bara är närstående som ids kolla på när badnymfen tvättar magen.

Ja, också var det ju det där med att man kanske inte ska vrida kameran när man filmar ...

I skogen

Jag har inte känt mig på topp i dag, men efter ett 20-minuters sovpass i soffan följde jag ändå med på promenad i skogen. Skönt att komma ut i naturen.

Just nu

Sitter i plyschbrallor och mjuk t-shirt och småfryser. Har varit på bio och sett "Underbar och älskad av alla ...". Saknar Siri som sover i rummet intill och känner mig lite melankolisk utan att veta varför.

Imorgon börjar min ledigvecka innan jobbstarten. Jag börjar den med att jobba lite. Annars är det ettårskontroll, förhoppningsvis lite träning, dataträff hos Emma och lite annat smått och gott som gäller. Hoppas kunna färdigställa några små projekt här hemma också.

Godnatt

En lång och bra dag är slut. Bäst idag var middagen, grönsaker i ugn, grillad fläskfilé och tzatsiki. Finast idag var granen på vår gård, som jag hängde ut ljuslyktor i - och mina nya kilklackade ankelboots från Vagabond.

Imorgon ska jag och Sirre på stan och shoppa lite, det beror på hur länge damen tillåter någon stadstur. Åka vagn och stå still är sådär.

Status så här på torsdagen

Två rätt roliga jobb till inredningssidorna. Ett jätteroligt jobb imorgon, som jag längtar efter att göra.

Snart: cykla hem och äta med familjen.
Rätt snart: helg, och sedan nästan en veckas ledighet.

Status: hungrig, lite skön träningsvärk i kroppen, börjar slappna av efter koncentrerat skrivande.

Inget för oss

Nej, huset på Klubbgärdet var inget för oss.

Varför? Utsidan är vacker, trädgården helt okej, lite innergårdskänsla - trots rondellen precis bakom.

Det var insidan som inte tilltalade oss. Renoverat och fräscht, javisst. Men sänkta tak och små rum, inga riktiga ytor. Då har vi betydligt bättre planlösning på både kök, vardagsrum och sovrum (även om vi snart har för få rum). Dessutom tycker vi att de renoverat bort känslan av att det är ett gammalt hus.

Många på visningen, det kommer nog att bli dyrt. Men inte för oss.
Känns skönt att kunna avskriva det. Nu behöver vi inte ångra att vi aldrig for.

Ny favoritmat

[Klicka på bilden för att texten bättre & tänk på att det är fyra "viktklubbsportioner" - öka på mängden om du vill ta om.]

Älgjakt?

Man har ju hört historier om att alla småbarnsföräldrar på gatan har samma frekevens på babyvakten, sedan låter man babyenheten stå på i sovrummet och plötsligt hettar det till mellan mamma och pappa och resten av gatan får avlyssna härligheten på sina föräldraenheter.

Riktigt så spännande är det inte här.

Det är mer åt det läskiga hållet.

Men på sistone har vi börjat få in någons com-radio på vår babyvakt. Varje gång det pratas i vår föräldraenhet hoppar jag till.

Göra fint för Siri

Fick ett sms av syrran mitt på dagen om att något oväntat dykt upp. Hon ville därför flytta vår body pump-dejt till torsdag. Men imorse filade jag ner naglarna (det gör så ont att hålla i skivstången om de är för långa) och packade väskan. Dessutom var middagen förberedd så det skulle gå extra fort hemma efter jobbet. Så här blev det inget skjuta på någonting.

Det var kul. Det droppade svett. Det var grymt jobbigt. Armarna skakar och värker.
Träffade också några gamla "Korpenkompisar".

Sedan blev det bastu med en nektarin som sällskap.

Nu har jag förberett morgondagens middag, ringt några samtal och plockat ihop Siris leksaker. Det är faktiskt en av de saker jag kan njuta av på kvällarna. Att göra fint bland hennes grejer. Så att hon verkligen känner att hon börjar en ny dag när vi kliver upp om morgnarna. Att ett nytt äventyr väntar för dagen (även om äventyret bara är att undersöka Hemis korg i hallen för sjuttiofemte gången)!

Viktkampen som inte är en direkt kamp

Eftersom vi inte äger någon våg väger jag mig på jobbet, på en sådan där gammeldags "skolsköterskevåg". Det är lite tricksigt att få till det själv, så idag har Sanna varit min vägningsassistent. Minns inte exakt vad vågen stannade på, men om jag inte är ute och cyklar har jag gått ner drygt ett kilo på en vecka. Bra jobbat!

Maten är inte ett problem, nu när jag förstått att jag inte behöver följa veckomenyerna slaviskt utan kan välja mat jag är sugen på. Inte heller är jag lika hungrig, lika ofta. Dessutom har jag kommit igång bättre med träningen. Förut har jag tänkt "det är ingen idé att träna idag, för jag kommer ändå inte att få till det kontinueligt för nu ska jag jobba natt, resa bort ..." Eftersom man varje dag fyller i vad man ätit och vad man motionerat på viktklubben ser man att det ger resultat, jag tänker mer "idag" än "långsiktigt", vilket också gör att jag kommer ut och springer.

Igår gick det riktigt bra. Klar kvällsluft och bra schvung i steget. Ikväll åker jag på mitt första body pump-pass på länge. Efteråt ska jag och syrran basta. Och äta apelsin. Mums!

Reporter på jobb, del 2

Senaste tidens begivenheter

Den gröna, stickade västen låg inslagen i vår brevlåda för någon morgon sedan. Först trodde vi att det var en födelsedagspresent, men det visade sig vara en gåva av "den turkiska damen". Hon som gått vilse, som jag försökte hjälpa.

Sammanfattning

Igår var en dag med fikafrämmande, en stadstur med Sanna (minns inte sist jag gick på stan med en väninna, kollade kläder och drack kaffe utan vare sig medföljande sambo eller barn). Det var mycket, mycket trevligt! Sedan bakade jag pizza, åt med familjen och tog Hemi på springtur på Fårön.

Siri lämnades till farmor och farfar, vi cyklade ner till stan och såg Simpsons på bio. Sedan Bryggargatan och till sist 1906 och två Staropramen innan vi cyklade hem och nattfikade med Tomas och Diva, som sov över hos oss.

Choklad

Ledig idag. Jag och Hemi har varit och sprungit på Fårön i skogen. Skuggigt, friska vindar, bra löpsteg av både mig och mitt sällskap. Åh, så härligt det är att både springa och cykla med henne när man inte behöver koppel.

Sedan middag och dusch. Nu är jag lagom mör till filmen. Saknas gör bara choklad. Mörk sådan. Jag har 500 kalorier kvar att inta idag, vi får se om det blir i form av choklad.

Husdrömmar

Sista dagarna känns det som om jag pratat mycket hus. Hur ska vi göra när vårt kära hus blir för litet? Bygga ut? Sälja?

Vi har följt Hemnet i rätt många år nu och sällan, väldigt sällan, hittar vi något hus som ens känns okej.

När jag pratade med syrran för några dagar sedan frågade hon mig om drömhus i Piteå, men jag svarade att jag nog inte hade något. Men vid närmare eftertanke har jag ju det. Ett ligger mitt emot badplatsen på Djupviken, på Fårösidan. Ett rött, fint hus. Och så det andra, som jag spanat på exteriört mången gång. Nu är det till salu. Så fint så vill-ha-vill-ha-vill-ha-nerven ständigt dallrar i mig för tillfället.

Här kan ni se fler bilder på underverket. Kanske ska vi till och med våga oss på visning. Örngatan 19 är adressen.

Nyheten

Eftersom jag skulle ha ett avgörande samtal på jobbet idag kände jag, för min egen skull, att jag ville göra mig fin. Duschade, fönade håret, sminkade mig lite och valde kläder med extra omsorg, allt medan jag samtidigt fixade mellis, lekte med och bytte bajsblöja på Siri (Markus var på Fårön med hundarna och Jimmy).

Fylld av självförtroende och fräschör cyklade jag iväg, i hyfsat god tid. Efter tio meter började det spöregna. Och blåsa. Så innan jag var framme var jag varken fräsch eller torr, snarare nyduschad men inte av det positiva slaget.

Men det gick bra ändå.

För jag har blivit erbjuden jobb. Ett års vikariat som samhällsreporter. Ett år på schema, fasta tider ... heltid. Det är så bra som det maximalt kan bli. Alla detaljer är inte lösta, till exempel ska Siri inte in på dagis förrän efter jul. Men vi har ju tur som har farmor och farfar. De dagar som inte går att lösa i höst för jag helt enkelt vara föräldraledig på och så tar de in vikarie för mig.

Så ser det ut.

Jag har jobb.

Ett helt år framöver.

Det är dags att säga det igen: YES!

Bilder från 1-årsdagen

Själv fotade jag knappt någonting, men här är några bilder från pappa och syster. Jag börjar längta hem när jag ser dem.

...

Det händer saker.

Det händer saker.

Det händer saker.

Roliga saker.

Kan inte berätta mer än, men så fort det bara går ska ni få veta!

Morgon

Siri leker med mitt smyckesskrin, Hemi väntar på frukost på nedervåningen. Helst skulle jag sova en stund till, speciellt med tanke på att jag och Emma var ute och drack några öl igår kväll. Men Siri ville annat. Hon har sovit jättedåligt inatt, vi har hört hennes mage mullra hela natten. Så nu startar vi dagen.

Jag får nog ta en stödvila innan jag åker och jobbar.

Hurra hurra hurra

För ett år sedan var hon ganska färsk just nu. En kvart gammal närmare bestämt. Skulle gissa att det var ungefär vid den här tidpunkten vi just förstått att det var en tjej vi fått.

Dagen har varit en strid ström av uppvaktning och vi har alla haft en fin dag. Folk har liksom lyckats pricka in bra besökstider, sådär så det känns som om man hunnit prata med alla.

Siri har varit fin som en pralin i födelsedagsklänning, röda strumpbyxor och pippilotter. Och fått många fina presenter, såklart.

Vid kvart över åtta ikväll gick jag ut med Hemi på kvällsprommis i dimman. Tänkte att den här tiden för ett år sedan hade jag börjat känna de första krystvärkarna. Sedan förlorade jag mig i tankar på morgondagen - lunch hos Hanna, eftermiddagsmys med syster och kvällsöl på stan med Emma. Så kände jag en varm känsla i mig, tittade på klockan, och visst var den 21.15. Den magiska tidpunkten då vi fick träffa vår dotter för första gången.

Snurran sover i sin giraffpyjamas sedan några timmar tillbaka. Jag tycker vi har haft ett jättefint och harmoniskt första år som föräldrar, men jag är glad att vi är där vi är och att vi inte har det gångna året ogjort. För så roligt det är att ha en ettåring, så roligt det är att få vara förälder, att vara två om det och känna att teamwork:et fungerar.

Nu väntar te, jordgubbar och inspelad Ernst.

Grattis, tokiga unge

Liza

Har fått en hel del kommentarer och frågor kring mitt möte med Liza Marklund.

Den jag är mest nöjd fick jag av en kollega nu på kvällskvisten:
"Fasiken vad bra den var, vad bra du fått ihop det. Och vad avundsjuk jag är att du fick göra den!"

Precis så vill jag att det ska kännas. Yes!

Diet och fest

Igår kväll barnvaktade syrran och vi slog följe med Hanna och Johannes till Johans 30-årsfest.

Jag har inte varit på många fester i sommar, men denna kan jag lätt klassa som den i särklass mysigaste. På länge.

På bakgården har Jill och Johan nämligen ett gammalt uthus. En del användes som sommarstuga av gamla ägarna och där hade de ställt iordning det gamla köket (tror jag). Järnspis och långbord och levande ljus överallt. Det blev buffé (inte för mig, dock), kaffe, öl och en massa prat.

En veckas diet har jag nu klarat av. Det går bra, jag är lite hungrig ibland, oftast på kvällarna, men inte alls ohanterbart. Dessutom lönar det mycket att röra på sig, då kan man lätt äta en fruktsallad eller så på kvällen utan att överstiga dagens kaloriintag. Det som är mest fascinerande är att jag inte alls varit sötsugen. Fokus är inriktad på mat och frukt.

Men nog ska jag erkänna att det slet i chipstarmen igår kväll.

Vill, vill mer

Jag vill så mycket, men hinner så lite. Imorgon kväll är det eventuellt 30-årsfest hos Johan, om vi får barnvakt. Söndag jobbar jag, måndag är det ju dags för Siris första kalas och på tisdag kväll ska jag dejta Emma. Emma, jag kanske vill gå och dricka en öl på tisdag, så det det känns sådär sommarledigt - vad tycker du om det?

Ja, och sedan är det kvällsjobb onsdag, torsdag.

Syrran vill jag träffa, jag har till och med recpet på en quorngryta på lager. Och mamma och Hanna och ...

Idag har vi varit på Barnens hus och handlat potta, nappar och kollat in grindar till vår trapp. Och dödat koreandern som totalt tagit över en kruka (den har blommat - och börjat få bär!). Jag har också planterat om blommorna i vardagsrummet. Och dödat salladen i kruka som fanns kvar. Det måste ju se okej ut i planteringarna inför måndagen. Men Gertrud, du får blunda för ogräset om du går förbi blom-oasen!

Nu ska jag skriva ettapuff till Liza-intervjun som kommer imorgon. Måste snart skicka iväg uppslaget till tryckeriet, men för en gångs skull lider jag av separationsångest. Ska nog gå och läsa texten en gång till.

Hårt jobb

Jag och Sanna har varit och träffat trevliga programledaren Peter Sundberg (Vaken med P3 och P4) för en solstols-intervju. Som det syns på bilden tar Sanna jobbet på allvar. Men hon klarade sig från att tippa i vattnet!

Annars är det hektiskt med utskrivning av Liza-intervjun (en av bilderna fotograf Jens tagit av henne håller världsklass, jag säger det världsklass. Hoppas ni får se den i tidningen på lördag). Sedan ska jag leda en ABF-cirkel i höst och måste spåna klart materialet och fotas inför annons. Pust och stånk. Men kul pust och stånk.

Nu ska jag fortsätta skriva så tangentbordet glöder ...

Tankestopp

Ibland är det läge att stanna upp och tänka efter. Jag minns att min vän Sara - på tal om tätt eller glest mellan barnen - sa att hon känt ett behov av att ha sin kropp för sig själv mellan sina barn. Nu förstår jag så väl vad hon menar. Det har gått några veckor sedan jag slutade amma och ursäkta mig men jag säger bara välkomna tillbaka rätt så tomma och hängiga - men ack så mina bröst.
Det är först nu jag känner att min kropp är min.
Det är en fantastisk känsla.

Kanske var det också därför vikttankarna kom. Det är inte så att jag misstrivs i mig själv, det är inte heller så att tio kilo minus är något jag tänkt på länge. Det var bara en dag det ska "klang". Jag vill, jag är motiverad. Men det behöver inte nödvändigtvis bli tio kilo. Jag följer min mat- och motionsplan så får vi se. Att känna mig fin i brudklänning är givetvis en målbild.

Igår när jag rattade hem familjen från stugan lyssnade vi på P3 Dokumentär och plötsligt kände jag ångestklump i magen och ångestsvett i huden. Situationen blev så lik våra söndagskvällar då vi alltid åkte från Piteå till Umeå. Kände jag så då? Känslan kändes så välupplevd, men kanske kände jag aldrig riktigt efter då.

Jag är glad för Umeåtiden och det finns saker med den jag kan sakna och uppskatta. Men jag är glad att vi gjort den.

Sommaren började lite tungt med ombytta roller, men nu känns det som det flyter på bra. Att sovning och ätning fungerar bra för Siri är guld värt. För mig är det också tryggt att dottern är med sin pappa. Att de är hemma på dagarna och fixar och trixar och promenerar Hemi gör också min tillvaro lättare. Dagistider kommer nog att innebära helt andra saker, känner jag på mig.

Det har varit superkul att jobba i sommar, nu återstår endast tolv arbetspass. Det känns nästan otänkbart att jag inte ska jobba i höst. Både för gemenskapen, kreativitetens och pengarnas skull. Hoppas i alla fall att jag kan jobba lite extra.

Och "snart" åker Markus tillbaka till Umeå för tio veckors c-arbete. Det blir också en ny tillvaro. Ensam hemma med båda tjejerna. Då är planen att börja rodda i mitt bokprojekt (krönikor till bok-projektet).

Jag tycker att livet känns bra just nu. Jag är kär i min kille, i min hund, i mitt barn. Livet flyter på bra, jag gillar inriktningen saker och ting börjar få ... jag vet att jag vill jobba på PT, jag ser (en del) av min karriär där, Markus är snart färdigutbildad och efter jul börjar Siri förhoppningsvis på Ur & skur-förskola.

Så känns tillvaron för tillfället, sensommaren 2007.

På Flottgrundet

På bilderna:
I båten: Jag, Siri, Humlan och farfar. Det tar cirka fem minuter med båt att komma till den lilla ön, som ligger i Skelleftehamn.

Siri i bilen på väg till Skellefteå.

Systrarna Johansson öppnade genast upp sin frisersalong på ön och befriade Siri från pannlugg i ögonen.

Sjöbusen Hemi.

Köket i stugan är litet, och självklart lyckas alla klämma in sig där samtidigt. Speciellt våra två tjejer som vill vara med där det händer. Men finns det hjärterum ...

Ögonkontakt.

Siri doppar fötterna i havet.

Självklart följde kaninen med ut på ön.

Mor och dotter, inte så ofta förevigade tillsammans.

På bryggan.

Behöver jag säga att vi haft en härlig dag?!

Dag 1, snart avklarad

Siri har ätit hemmalagad pizza själv. Med hela ansiktet. Hemis firma, Humlans Miljövård, har fullt upp med att sanera kring barnmatstolen ...

Den hemmalagade pizzan var ett recept från viktklubben. Första dagen är snart avklarad. Det har gått bra - att jag varit väldigt hungrig en gång beror dock mer på sen matlagning än för lite mat. Lunchen får "sådär" i betyg, beroende på att strömming har jobbiga små ben och middagen var fantastisk.

Idag har jag också prommat nästan två timmar och så har vi varit på Johan Bergströms vernissage på Konsthallen. Och druckit kaffe med Marcus på stan. En fin dag med gott och blandat, kan man säga.

Imorgon åker vi till stugan. Jag laddar kameran.

Summering

Idag har jag haft en sådan bradag, utan speciell anledning alls. Det behövdes, känner jag. Har prommat tjejerna, städat, tvättat, fortsatt klä om kontorsstolen ... allmänt pyssel med allmänt harmonisk familj.

Enda smolket i bägaren är den besvärliga huvudvärken jag dras med. Tur att jag gör mitt sista skift på redigeringen ikväll, mina axlar behöver vila.
För ett tag sedan nyttjade jag min födelsedagspresent - ett presentkort på massage på Stadskällan - och massören påpekade att jag hade mycket spänningar i en axel. Jo, tjena!

Hade precis kommit hem från egostunden när nattchefen ringde och frågade om jag kunde börja två timmar tidigare. Det tog inte lång stund innan jag loggat in på jobbdatorn innan axlarna åter var uppe vid öronen kan jag meddela.

Helgen ägnas annars åt nya matrutiner och kanske gör vi också ett besök i stugan i Skellefteå. Åka båt, sitta vid elden och blicka ut över vattnet, spana in stugans nymålade väggar. Det låter inte helt fel va?

Nu jäklar

Det är lika bra att göra det officiellt. Berättar jag det har jag ytterligare press på mig att fixa det.

Jag har nämligen gått med i min första viktklubb. På nätet.

Minus tio kilo på tre månader är målet.

Jag är nämligen less på att tänka att det ska hända något "sedan". När jag börjar träna, när ...

Det är dags. Nu.

Imorgon kör jag igång.

Uppföljning lär ske ...

Visdomsord?

Korrar morgondagens familjesida här på jobbet och läser därför om en kvinna som dött på ålderns höst. I beskrivningen av hennes person står det "Hon sökte alltid det vackra i tillvaron".

Jag tycker det är fint på något sätt. Att söka det vackra i tillvaron. Vare sig det gäller människor, platser, saker eller händelser.

Inte så att man ska göra det i absurdum. Men som livsåskådning tilltalar de enkla orden mig.

Etnies

Föräldrarna har beställt skor till lillan. Bör dock påpekas att de var på 40 procent, alltså blir priset ungefär detsamma som att köpa ett par på Din Sko. Till våren ska hon spatsera i dessa.

Filmtips

Blood diamond med Leo. Vi såg den igår med te i mängder, levande ljus och mörk choklad.

Efteråt sa jag till Markus att nästa gång vi hyr film ska vi se något man inte får ångest av.

Rörlig

Allt som oftast finner jag numera Siri i Hemis biabädd. Ofta använder hon sin håriga syster som vilostol. Eller så roar hon sig med att klättra in och ur sängen, eller att leka med något hundhalsband.

"Jättemysigt", tycker Piff.
"Sådär, men helt okej en stund", tycker Puff.

Full kubbning

Fyra dagars ledighet går mot sitt slut. Jag känner mig inte uppledigad, men jag har haft roliga dagar. PDOL, som sagt, bakissöndag med bakning, Markus 33-årskalas (uppvärmning inför dotters ettårs, gissar jag), ridgebackträff med regn och lera. Nu är det film som gäller innan morgondagen. Jobbar både morgon och kväll, eftersom det är imorgon bitti jag träffar Liza Marklund för en intervju.

Hon är översatt till 29 olika språk. Bara en sådan sak.

PDOL

Ah, det är jobbigt att vara partyglad festivalbesökare. Igår var jag alltså på min första fest på nästan två år (ca 10 månaders graviditet och elva månaders amning). Jag, Markus, Jonas och Anja käkade här. Egentligen skulle vi grilla, men med störtskuren som kom stekte vi kycklingen i grillpannan istället. Jag drack två drinkar och en öl innan vi cyklade in till stan. Såg Sahara, minglade i Kittelfjäll-tältet, såg The Sounds, käkade festivalmat. En mycket trevlig, traditionell PDOL-kväll.

Men shit vad jag har varit seg idag. Hade glömt bort hur dåligt man sover när man druckit alkohol. Först vaknade vi vid halv åtta, men jag sa att jag nog behövde sova en stund till. Så vid halv elva promenerade vi med Hemi och tom barnvagn för att hämta vår bortleasade dotter.

Enligt rapport från farmor somnade Siri av sig själv strax före nio, lyftes över till farmors säng vid fyrasnåret och sov till - kvart över nio. Tolv och en halv timmars sömn!

Så nu har jag och Siri sovit utan varandra för första gången. Och det gick ju bra även för Sirimamman.

På Krokodiltorget

Markus och Siri hängde ut på Krokodiltorget igår och kollade in min kollega Dannes band Logjammin'. Då passade Sanna på att föreviga dem i PT:s fotobås.

Sjukdomsrapport: Damen har sovit lugnt hela natten, hade ingen feber i morse. Har sett lite blank ut i ögonen, men tempen stannar på 37,5. Så det verkar bli dansar och ler för föräldrarna ikväll.

Febersjuk gullunge

När jag och svärmor förmiddagspromenerade idag pratade vi om att Siris lillkusin haft lite feber efter första vaccinationssprutan. Då kläcker jag ur mig: "Siri har ju faktiskt inte varit sjuk någonting under sitt första år! Bara 38 graders feber en kväll."

"Peppar peppar", kommenterar svärmor.

Ni förstår vart det barkar, eller hur?

Väl hemma kom Hanna och Molly på förmiddagskaffe. Siri var ganska stilla i min famn, för ovanlighetens skull. Tänkte att det var konstigt att hon redan var trött igen.

När vi gick in tyckte jag hon kändes lite varm. Tog tempen. Som steg och steg. Till 39,8 grader. Hon blev alvedonad och lagd i säng och sedan åkte jag och Markus på trevlig 30-årsfest.

Får nu rapport hemifrån om att hon somnat trekvart på Markus bröst. När hände det sist?

Även om hon inte är supersjuk och även om hennes pappa finns där för henne så känns det fel i hjärtat att sitta på jobbet. Vad är en festivalspäckad lokaltidning mot en febersjuk gullunge.

hmmm ... Tourettes

Förra påsken läste jag boken "Värsta pappan" skriven av journalisten Ronny Olovsson. Då var han sportchef på Aftonbladet, nu tror jag att han är/snart blir vd för en reklambyrå i Luleå. Han har också skrivit pappablogg på Aftonbladet.

Både i boken och på bloggen har han pratat en hel del om knulltid. Det är ett av hans råd till föräldrar, att boka knulltid som man bokar tvättid - för att få till det helt enkelt.

Nu sitter han här på redaktionen, mitt framför mig. Lånar en dator, skriver krönikor till Aftonbladets Söndagsbilaga.

Och jag får en känning av Tourettes och vill bara ropa "Knulltid" så det ekar över redaktionen. Istället har vi en mild konversation om persikor och nektariner.

Kläder

Idag hämtade jag ut ett par sandaletter jag köpt på Ellos sommarrea. Med paketet fick jag (o)lägligt två presentkort, en på 200:- och en på 300:- som jag kan använda fram till sista december i år.

Den här jackan tycker jag är ganska söt, dock är dubbelknäppt jacka sällan snygg att ha öppen ...

More than words

Ord-relaterade saker jag retar mig på just nu:

Back-City
Svenska? Engelska? Svengelska? Ett gräsligt namn, som riktigt lyser om "oj, vad vitsiga vi var som kom på det!". Usch, jag måste alltid säga Back-City med ironi i rösten när jag ska åka dit och handla.

"Snälla, dela inte på oss. Vi har ju vuxit upp tillsammans"
Så står det på en skylt ovanför bananerna på Ica Kvantuns fruktavdelning. Från början fick jag alltid dåligt samvete av den där jädrans skylten, nu blir jag irriterad. Vaddå, om jag bara vill ha en banan då? Eller tre? Och vad anspelar den på med sitt "vuxit upp tillsammans". Syskon som vuxit upp tillsammans bor väl för det mesta på skilda håll som vuxna.
... men ååååååhh ...

Naturupplevelse i city

Härom kvällen var jag ute och rastade Hemi efter kvällsskiftet på jobbet. När vi närmade oss gården reste hon ragg. Eftersom jag varken såg djur eller människa släppte jag henne för att hon själv skulle få undersöka det hon inte gillade. Hon sprang bara en liten bit och nosade på en grå, taggit boll på gräsmattan.

Jajjemän, där låg en igelkott och kottade sig så mycket den bara kunde. Jag kopplade Hemi vid bron, hämtade Markus och på håll såg vi hur den långsamt vecklade fram huvudet, vädrade en stund och sprang iväg i värsta raketfarten.

Sovrutiner

Tjatar jag om sömnvanor? Tar jag ut segern i förskott?

Skitsamma. I natt sov skrotungen elva timmar på raken i sin egen säng.

Yes!

Fortsättning på historien

Historien kunde ju ha slutat där, när den förtvivlade kvinnan klev in i ambulansen och åkte iväg.

Men det gjorde den inte.

Igår när jag var ute på förmiddagspromenad mötte jag henne igen. Oj vad hon blev glad att se mig. Kindpussar och glada tillrop. Med sig hade hon en släkting som pratade litelite engelska. Vad som hänt fick jag inte klartecken i, men de bjöd mig på fika dagen därpå (idag).

Först kände jag mig lite tveksam och gruvensam, men har man lovat så har man lovat. Klockan 11 idag svängde jag och Siri in på deras gård.

Vi blev mottagna av kvinnan, den engelskspråkiga kvinna, och paret som bodde i huset (som båda pratar svenska).

Vad hade då hänt? Jo, det var faktiskt så enkelt att kvinnan, som heter Anita, hade gått vilse. Anledningen till att hon tecknade kors, sträckte ut tungan och visade att någon låg ner var att hon visste att hon bodde i närheten av kyrkogården.

Samma dag som jag "hittade henne" hade hon nämligen kommit för att hälsa på sin son med familj i Sverige (som precis fått barn).

Ambulansen hade kört runt med henne ett bra tag, bland annat hade de varit på kyrkogården och sökt efter någon sjukling. Tillslut hade de ringt polisen och kört henne till stationen. Där hade man i sin tur kontaktat en tolk per telefon och tillslut kunde sonen återfinnas. Hon hade både skämts och varit rädd. Dels för att polisen skulle vara elak med henne, eftersom hennes erfarenhet från polisväsendet grundar sig på turkiska erfarenheter, och dels för att det skulle bli dyrt. Dessutom tyckte hon det var hemskt att slösa bort deras tid.

Självklart blev vi bjudna på turiskt fika och kaffe. Siri blev tokförälskad i lilla lilla bebisen, som kommit efter åtta års barnlängtan och flera IVF-försök. Vi pratade länge och väl om både det ena och det andra. De tyckte att jag var en varmhjärtad person, och det var skönt att verkligen känna sig som en sådan för en stund.

Och Anita, hon har nu en tydlig adresslapp i jeansfickan.

Fråga

Bloggerfundering: i mina bloggerinställningar kan jag till exempel inte välja att importera en bild i sidhuvudet, jag kan inte heller välja annan färg eller annat teckensnitt som i de nyare bloggervarianterna.

Nån som vet hur det funkar om man tex vill ha en bild som sidhuvud då?

Åh vilken lördag

Alltså, vilken lördagskväll. Första gången jag drack mer än ett glas vin på nästan tio månaders graviditet och elva månaders amning. Ah, det var underbart.
Efter släktträff på eftermiddagen åkte vi hem och la Siri, som även denna kväll somnade fort utan mer än ett buhu buhuu (för syns skull) när jag la ner henne i spjälan.
Mamma kom för att barn- och hundvakta och jag och Markus cyklade till Bryggargatan och Magnus och Elias förlovningsfest. Trevligt folk, bra stämning, god mat, rolig introtävling ... så mycket bättre kan man inte ha det. Tror förresten aldrig att jag sett Magnus så fin som i går.
Så knappt salongsberusade cyklade vi hem och det kändes riktigt gött.

Inte blev det sämre av att Siri sov till strax före fyra, flyttades över till dubbelsängen och sov vidare till sju imorse. Metodandet och amningsstoppet verkar vara helrätt.

Fullt program

Enligt rapport hemifrån igår somnade donnan på en minut. Istället för att vakna elva, tolv på kvällen och vilja komma över till vår säng kallade hon inte på oss förrän halv fem. Då lyfte jag över henne och hon somnade om på min arm. Skööönt.

Markus var på Trästock och såg Marit Bergman igår och nu är han på dragracing. Själv har jag knäskurat köksgolvet, varit ute på prommis med tjejerna och lunchat med syster på stan.

Nu ska Siri sova medan jag duschar och fixar mig iordning. Sedan blir det kalas för hela slanten, först släktträff och sedan Magnus och Elias fest på Bryggargatan. Första kvällen på en graviditet och elva månaders amning som jag kan dricka mer än ett glas vin. Behöver jag nämna att jag ser fram emot det?

Call 911

Förmiddagspromenerade själv med flickorna idag, eftersom Markus tog sig an vår djungellika gräsmatta hemma.

Vid korsningen Nygatan-Kolmilavägen stannades jag av en äldre kvinna med bekymrad min. Som jag förstod det kom hon från Turkiet och pratade ingen engelska eller svenska. Med hjälp av teckenspråk berättade hon att någon var sjuk och behövde hjälp.

Men för ovanlighetens skull hade jag ingen mobil med mig. Det är konstigt hur hjärnan fungerar, för vid det här laget började jag känna mig lite förvirrad, svettig och stressad. Tänk om det var någon som höll på att dö? Och vad skulle jag göra? Jag kunde ju inte bara gå vidare.

För ett tag sedan såg vi filmen "Babel" där en turist blir skjuten under en bussresa i Marocko. Jag greps av berättelsen och tänkte efteråt på hur det skulle vara att befinna sig i ett främmande land när ens käraste blev livshotande skadad, hur man skulle bete sig när det är svårt/omöjligt att få hjälp. Att inte kunna språket. Eller de sociala koderna.

Hur som helst, jag gick mot Maria Skräddare, som har ateljén i ett litet gårdshus, för att ringa därifrån. Knöt fast Hemi vid en lyktstolpe, men drog med mig sovande Siri i vagnen. För en bisarr tanke hade slagit mig. Försvarstanken. Tänk om hon försökte lura mig. Att hon i själva verket ville stjäla något. Men det enda jag hade att stjäla var vagnen med Siri i, för Humlan knycker man knappast med sig bara sådär.
Och i efterhand, eller kanske redan då, blir jag lite ledsen. Över att det är en tanke som kommer till mig i den situationen. Reflekterar över att jag också är indoktrinerad med medias skriverier och katastroftänkande.

Ingen finns i Marias ateljé, men när jag går ut på gatan kommer det ut en bil från en parkering. Stoppar den med myndig hand och ber att få låna hans telefon. Fingrarna skakar lite när jag slår numret, som jag slagit en gång tidigare - under betydligt mer dramatik. 112.
Pratar med en larmoperatör i Västerbotten, förklarar mitt ärende och säger att jag väntar med kvinnan på platsen tills de kommer.

Kvinnan förstår att hjälp är på väg. Hon gullar lite med Siri, som vaknat och visar upp sin en-tandiga prakt. Humlan sitter snällt vid stolpen och tittar på.
Flera gånger bankar kvinnan sig mot hjärtat, gör korstecknet och ser ledsen ut. Det känns som en evighet innan vi hör sirenerna (!). Kvinnan tittar på mig och frågar politzi?!, orolig för att jag misstolkat hela situationen. Men med hennes tecken visar jag att jag förstått att någon är sjuk.

Så kommer ambulansen. Kvinnan kliver in i framsätet för att visa vägen. Sedan vet jag inget mer.

Kvar står jag. Med hennes kindpussar och tacksamhet brännande på kinderna. Med en önskan om att jag förstått och handlat rätt. På mitt vänstra långfinger sitter en ring hon trädde på innan hon klev in i ambulansen.

Inspirerad av Mark Levengods finafina sommarprat, som jag lyssnat på i MP3-spelaren, tänker jag att det är så här jag vill visa Siri att världen ser ut. Den är fylld av missförstånd, oro, omtanke, kärlek till medmänniskor, glädje och sorg. Allt går i en cirkel, som en ring med tre stenar glimrande på framsidan.

Rundvandring, del VI

Jag tycker om vårt kök för att det inte har någon trång gång utan man lagar maten "i köket", jag kan inte uttrycka mig bättre än så. Stringbord och stolar från Mio. På väggen svartvita bilder av Markus som barn, fortfarande skelögd. Och väggfärgen är en historia i sig, vet inte hur många gånger vi var och blandade om färgen. I butiken skakade de tillslut på huvudet när vi kom in, sista gången sa färgmannen att han inte lämnade några garantier och att vi aldrig kunde köpa mer färg i samma nyans ... men nöjda blev vi.

Ena köksfönstret. Lampan, vars fot även lyser är arvegods från farmor. Radion köpte vi i Umeå.

Favoritkökshandduk.

Rundvadring, del VII

Fina köksgolvet med golvvärme. Mjukt som sammet att gå på, speciellt när det är knäskurat med såpa med vitpigment i.

Spisen var bytt när vi köpte huset, vi har satt in ny fläktkåpa i rostfritt och kaklat upp till taket, det är ganska högt i tak på nedervåningen. Samma kakel har vi kring diskbänken och i badrummet.

Skafferi och så Siemens/Posche-samlingen på bänken - kaffebryggaren, vattenkokare och brödrosten fick Markus i 30-årspresent. Speciellt kaffebryggaren är vi väldigt fästa vid.

Rundvandring, del VIII

Favoritfönstret i köket, som jag tittar ut genom när jag står och bakar. Inga gardiner eller annat krafs behövs, fönstret är ett smycke i sig.

Öppningen mellan köket och vardagsrummet. Eftersom vi inte har något skafferi har vi löst en del av förvaringen med öppna hyllor.

Välja mat efter vilken som har finast etikett, japp det gör jag ibland. Visst inte är jag ensam?

My Bernina-love

Jag hade tänkt bjuda på ytterligare ett rum i min rundvandringsserie, men det är för mörkt och regnigt för att foka ok bilder utan blixt. Istället ska jag nog umgås ett tag med min Bernina 1006, den här gången är det en reatröja för 15:- som ska modifieras.

Imorgon börjar jag om att jobba, jag vet inte alls om jag har lust med det. Börjar vänja mig vid ledighetsdagar, men när man väl loggar in på jobbardatorn brukar det kännas bra det med.

Annars har vi börjat träna Siri på att somna själv på kvällarna, enligt 5-minutersmetoden. Plus att vi haft vår första amningsfria natt. Men nu kommer Markus hem, så mer om det en annan gång.

Fika på Café 23

Fika på återuppstådda Café 23 idag. Har många fina minnen från stället, där vi hängt och fikat många gånger. Jag tänker på jag och min kompis Mia, på jag och Markus, nykära, på musikkvällar och poesiföreställningar. Deras mackor med jordnötskross var top of the line.

Nu har de åter öppet, hembakt fika och billiga våffor och toast. Perfekt som billigt lunchalternativ med lekvänlig uteservering.

Sommarledigt

Jag är ledig i dagarna fyra. Det är underbart och välbehövligt. Ikväll blev det sen pastamiddag vid uteplatsen, svalkande cykeltur med tjejerna och nu ska Siri sova, lite senare än vanligt. I kylen väntar två raspberry daiquiries. Det gäller att njuta av de lediga dagarna.

Att plocka ur

För tillfället är hon som en virvelvind. Smalbenen är fulla av blåmärken. Hon kryper, obehindrad av trösklar och annat strunt. Fort går det. Inga leksaker är intressanta någon längre stund. Istället ska det plockas ur. Besticklådor, kryddlådor, schampohyllan i toan, förvaringslådan i toan, hennes egen leksakslåda, väskor, korthållare och blöjlådan (på bilden). Allt är hennes att upptäcka. Allt är "My stuff". Det är fascinerade att se med vilken självklarhet hon hanterar världen.

Siris mor och far fördriver dagarna med att plocka in saker i lådor. Sällan har våra grejor varit så välluftade.

Lunch med sällskap

Stekte plättar med kanel och rivna äpplen i smeten och serverade med fruktsallad (päron, nektarin, mango, banan) och lättvispad grädde till lunch.

Markus har åkt ut till Långnäs, så jag ringde mina svärföräldrar för att få sällskap till lunch. Nu ska jag försöka skriva klart krönikan innan Siri vaknar och jag ska fara och jobba. Plantera ut en blomma, fixa mig i håret, skura köksgolvet, klä om kontorsstolen klart ... det är så mycket jag vill göra, men efter kvällsskiftet idag är jag ledig i fyra dagar!