Året som gått

Dags att summera året, precis som 2006 känns det som om 2007 bestått av (minst) två delar. Umeåtiden fram till maj månad, sedan HEMMA igen - och så Markus vistelse i Umeå under hösten.

ÅRETS PROJEKT: Kanske flytten hem från Umeå. Annars har nog 2007 varit ganska projektlöst, om man inte räknar med vardagsfix som att få ihop ekvationen ensam vuxen + litet barn + hund + jobb + en krönika i veckan + skivrecensioner.

ÅRETS HÄNDELSE: Frieriet, alla gånger. Mitt bland vinterkräksjuka, vardagsirritation och mjölkstockning går den där hålögda, skäggiga killen ner på knä. Och friar. Till mig. Först fattar jag ingenting. Sedan tycker jag att det är alldeles fantastiskt och personligt. Nästa års projekt blir väl bröllopet kan jag tro.

ÅRETS RESA: Mellan Piteå och Umeå, återigen. Även om det känns som jag till viss del förträngt dem nu. Markus resa gick till USA. Vi hade också en toppenhelg i Riksgränsen. Nu fattas bara en vuxen-lyx-resa för mig. Men med vem? Och vart?

ÅRETS HURRA: Jag tog upp viktkampen, som inte direkt blev någon kamp. Jag kom igång med yogan på allvar. Jag har skrivit en (någorlunda) substansfull krönika 50 veckor av detta år. Oftast alldeles för nära deadline fredag kväll. Årets hurra hade kunnat vara att jag skickat iväg delar av dessa texter till ett förlag. Måste ta itu med. Snart.

ÅRETS SLIT: Vara själv med tjejerna. Utan livskamraten. Jobbigast var att komma ut med hunden på kvällspromenad innan Siri skulle i säng. En till påklädning, dessutom av tröttdotter som man vet borde få vara inne. Hämtningar och lämningar och handlingar och allt utan bil.

ÅRETS PLAGG: 2007 var året jag förstod mig på tightsen (så snyggt och så skönt). Annars de nya stuprörsjeansen. Eller de underbara yogabyxorna.

ÅRETS KÖP: Milslånga (nåja) skrivbordet. Bänkskivorna (som ännu inte kommit på plats).

ÅRETS BOK: Stieg Larssons avslutning på triologin om Lisbeth Salander. ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger” av Linda Olsson.

ÅRETS FILM: Svenska film är ”Den man älskar”. ”Blood diamond” var bra. Och ”The Painted Veil” med Edward Norton, vet inte vad den heter på svenska. Gillade också Tarantinos ”Death proof”.

ÅRETS SORG: Nej, jag tror inte det har varit några stora sorger i år. Förtränger jag eller ska jag vara tacksam?

Risig

Om Siri sov 13 timmar på raken natten mellan torsdag och fredag utan så mycket som ett napptapp så sov hon max 13 minuter på raken natten mellan fredag och lördag (känns det som).

En ramlig dotter (ramlat från pallen två gånger och klämt fingrarna i sovrumsdörren) med halvtaskigt humör och en frusen mamma är facit för dagen. Först trodde jag att frusenheten berodde på sömnbrist, men när magontet gjorde entré förstod jag att det inte var hela förklaringen. Jag är liksom risig, men inte sjuksjuk.

Markus är ute och går med tjejerna (jag och Siri sov middag i tre timmar så det är inte läge för sängdags ännu) och jag sitter här med en filt draperad över axlarna. Så tillbaka till tv-soffan.

Idag

Tänk att jag, just jag, har fått världens finaste barn!

Föräldrar med krossade hjärtan

Förra veckan skrev jag en bra, substansfull krönika. I dag har jag skrivit ett lågvattenmärke. Men sådana måste också få förekomma. Glöm och gå vidare. Ibland får man göra just så.

Annars har det inte hänt så mycket. Jag har ramlat två gånger vid soptunnan. Tjoff och pladask och ont i ett knä. Jag har börjat skissa på inbjudningskorten till bröllopet.

Nu ska jag svara på ett mejl. Det var flera dagar sedan jag läste det, men orden i det har följt efter mig som en skugga. Det är tankar från en mamma. En mamma med ett sjukt barn. Som berättar om kamp för vårdnadsbidrag, splittrade familjer, sorg som tar sig olika uttryck. Såhär skriver hon "Vi är föräldrar med krossade hjärtan som kämpar för våra barn, men orken räcker inte hur länge som helst."

Jag lillan har i famnen ... aj mina biceps

Annandagsmiddag hos svärmor och svärfar med trevligt sällskap. Lilla barnbarnet sov över hos farmor för att mamman - jag - skulle få sovmorgon. Ljuvligt!

Prommade hem med Hemi, som tagit tillfället i akt och sovit sked under täcket med huvudet på min kudde hela natten. Det är lustigt det där, i takt med att min gravidmage växte flyttade hon längre och längre ner mot fotändan i sängen. Nu skulle hon ju ha kunnat flytta upp för länge sedan, för Siri sover nästan alltid hela nätterna i sin egen säng.

Efter dryga nio timmars sammanhängade sömn kravlade jag mig upp och så tog vi en gemensam promenad, jag, hunden, barnet och barnvakten. Lite bytesärenden på stan, en fika och hem till ensamma huset (Markus är i Tärnaby och åker snowboard).

Siri sov till åtta i morse och slumrade bara tio minuter, en kvart, på förmiddagspromenaden. Sedan somnade hon i bilen på väg från stan men ville inte sova vidare när vi kom hem. Vid sex ikväll skulle vi ta en rastningsrunda med Hemi innan Siris sovdags.

Tog pulkan, som är mycket roligare att åka i än vagnen.

Pulkan som man bara kan sitta i.

Förstår ni vart det är på väg? Nästan inget sov i dag ... pulka utan möjlighet att ligga ner i. Javisst somnade fröken. Nere vid Norrstrand. Försökte fixa så hon bananlåg i pulkan, men icket. Det var bara att bära. Efter en stund öppnade jag min dunjacka, för vintertyg mot vintertyg blir för halkigt. Kan inte säga att jag frös heller.

Så jag bar sovande dotter, höll kopplet i en hand och pulkan i andra. Pulkan med rätt kort handtag, så att den slog i min ena häl för varje steg eftersom jag hade handen uppe vid Siris rumpa och då blev ju snöret extra kort.

Jag kan meddela att mina biceps krampade halva vägen. Jag fick andas. Och pausa. Men hem tog jag mig såklart, hade inget annat val.

Armarna skakar fortfarande. Ska nog inte bära så mycket mer ikväll. Och yogapasset får nog vara.

Siri x 3

Bra jul. Fint sällskap. Lagom med mat. Lagom med klappar. Två trender jag noterat: både jag och Siri fick smycken, hon en halskedja med en katt (såklart) och jag klassiska pärlörhängen, fina armbandet (syns på bilden), och egentillverkat halsband och brosch av Sanna. Andra trenden är merinoull - det ena i form av finfint brunt underställ till Sirran och det andra i form av en ännu icke anländ och hett önskad yogamatta i merinoull till moi.

Har nyss promenerat med Hemi. Månstrålar på frostig is. Fin koppelhund. Stilla ro.

Marschallerna brinner på var och varannan gård. Barnet sover eftermiddag. Maten börjar vara klar. Julmusik och stearinljus. Det känns fint med julaftonskväll.

Övergiven fåtölj med tillfällig vän

Vi har firat lilla julafton hos Siris farmor och farfar ikväll. Lugnt och stillsamt med lite mat och lite paketöppning och trevlig samvaro. Vi la Siri för att sova där och när vi skulle gå hem kändes det omständigt att packa ner henne i vagnen, så hon fick sova kvar. Nu ska vi gå och lägga oss, imorgon är det julfrukost hos min fader och hans sambo som gäller. Strax efter åtta beger vi oss dit (först ska såklart lillan hämtas).

Fotot är taget på vägen hem i vinternatten. Det är Markus som tog sig en kall vila i en fåtölj.

Hemma bäst

Strax efter åtta styrde vi in på Ica-parkeringen. Sedan dess har vi julhandlat, fikat Ekbergsmacka och te hemma efter uppackning av maten. Vi har köpt de sista klapparna och lite nya julblommor samt lite smågrejs som hårklämmor och klädvårdsrullar. Hämtat Siri hos farmor och farfar och fikat där.

Så nu tror jag att allt bortafix är fixat. Nu är det bara hemma det ska pysslas. Det känns skönt, vill bara vara hemma och göra klart och fint.

Lite vila, kanske

Ett tag nu har det känts som om jag skriver på mina krönikor i det tysta. Utan att få några positiva tillrop. Nu har ju dessutom PT i det närmaste två familjekrönikörer, då även högsta chefen skriver om ämnet i sin spalt varannan vecka.

Men sista dagarna har jag blivit överöst med beröm. Via jobbtelefonsamtal, som från början handlat om något helt annat, till en kvinna vars bord jag frågade om vi fick överta på stan idag. "Men", sa hon "... är det inte du som skriver om lilla Siri? Åh, du skriver så bra och man känner igen sig så mycket."

Spontant beröm värmer själen.

Jo, jo. Men nu har jag jullov (ja inte från krönikan, inte heller bloggen tar jullov). Men schemalagda arbetsdagar pausar jag med ett tag.

Krönikan är just skickad. Nu ska jag gå ner och göra sambon sällskap i filmsoffan. Det känns som vi inte träffats på flera dagar. Firmafest och pratkväll med tjejkompisarna på Bryggargatan har kommit emellan.

Imorgon bitti har vi fått erbjudande om barnvakteri för att göra klart allt julfixeri. Vi har nappat på erbjudandet!

Lära sig skriva med datorns hjälp

Jag har varit på ett intressant och inspirerande jobb i dag. Från flera håll har jag hört talas om läraren Erica Lövgrens arbete med att lära barn läsa och skriva via datorn.

Idag har vi hälsat på i hennes tvåa för att skriva om hur de jobbar med språket.

Blir någon nyfiken har Erica en klassblogg. Läs speciellt det här fina inlägget om handSTIL.

När jag gör sådana här jobb kan jag lite låta bli att tänka på Siri. Att jag vill att hon ska få en sådan lärare, med sådana fina tankar om - och förhållningssätt till - lärande och elever.

Förskola och skola kan vara ett helvete för många barn. Det vet jag. Själv älskade jag allt vad skola och läxor hette och vill föra den känslan vidare till mitt barn. Därför blir jag så glad av att höra om alla projekt som pågår runt om i skolorna.

Hoppas hoppas att Långskataskolan anmält sitt intresse för ”att skriva sig till läsning – på datorn”.

Jepp ...

... nya pysselbordet för definitivt godkänt. Trodde jag skulle slå in alla julklappar ikväll, men eftersom jag betraktar varje julklapp som en konstverk i sig borde jag ju ha kunnat listat ut att så inte skulle bli fallet.

Även om jag gillar fin-tanke-inte-så-många-paket så är det ju lite trist när man gillar att slå in klappar som jag gör.

Nåväl, nu är det förbereda sig för morgondagens arbetsdag och dricka te som gäller.

Halkigt

Markus är borta på firmafest i Skellefteå, så det har varit både ensamdag och -kväll. För att komma ut lunchade vi på stan med Terese och tog sedan hundarna på ett bus.

Sedan har mamma ätit middag med oss och nu badar hon Siri. Själv har jag tagit Humlan på en halkig och rätt kort prommis och sedan tagit hand om hennes sönderslickade tassar. Hon är rätt dålig nu, även i pälsen, små fläckar av hår borta på sidorna och under halsen.

Att vara mol allena en kväll kan dock vara rätt skönt. När Siri har somnat ska jag slå in julklappar. Kanske tar jag mig en kall glögg till.

Vi gör om

Som vi har längtat efter vårt nya skrivbord. Jämfört med det gamla känns det kilometerlångt. Både symaskin och dator ryms galant. Ja, en och del räkningar då.

Hörnet mellan väggen och skrivbordet är redan Siris nya favoritplats.

Så förutom 30-årskalas, en sniff på nyfödda Majken, en klädd julgran, annat fix och trix inför julen och nämnda nya skrivbord har jag sorterat. Det har jag längat efter länge. Så nu har jag fina papper och snören och stjärnor och sånt i en box under skrivbordet. På väggen hänger min hemmasydda påse (matchar för övrigt stolen) med inslagningspapper. Ovanför garn och pärlor i varsin korg och ovanför det trådrullar och sax i varsin kruka. Det kliar i fingrarna.

Här ska det slås in julklappar. På det kilometerlånga skrivbordet, som förresten ska bli vitt, men man behöver inte göra allting på en gång som Markus säger åt mig.

Nytt

Essens

Precis innan vi skulle somna igår, när man ligger och slöpratar lite och nästan sover kom jag på att jag tänkt fråga Markus en sak i flera dagar.

Hans svar var: "Att lära henne respektera sig själv och andra."

Frågan handlade om vad han tycker är viktigast att lära Siri, vad som är viktigast att skicka med henne på vägen ut i livet.

Det var en spontant svar, men rymmer essensen med uppfostran i en mening.

Fint, tycker jag.

Att lära henne respektera sig själv och andra.

Kvällsjobb

Jobbar kväll. Känns sådär en fredag. Men nya redigeringsprogrammet fungerar. Frustrerande dock att inte kunna nästan några kortkommandon.

Annars har jag haft ångest för min oskrivna krönika. Skrev ihop den på rekordtid hemma och nu är den placerad på en sida. Skönt.

Förmiddagsfika och lunch hos Sara = bra start på dagen.

Gratulationer ...

Nu är hon hos oss, både utanför magen och i cyberrymden. Hanna och Johannes fina tös Majken såg dagens ljus i går morse. Grattis och bra jobbat, fina ni! Grattis också till storasyster (!) Molly. Längtar till vi får mysa med nyaste gullungen.

Sjukläge

Vaknade klockan tre inatt av att Siri säger host-host-uuuäääk. Middagsmaten över pyjamasen, täcket och värst av allt - över snuttefiltskaninen. Sanering av dotter och vidare samsovning i dubbelsängen. Fram till vällingdags imorse inbillade jag mig att hon hostat tills hon spytt, men när vällingen kom upp lika fort som den slank ner insåg jag att det var dags för min första vård av sjukt barn-dag.

Hon är lite sitta-i-knäig, men annars vid gott mod, trots upprepade spyor. Bland annat dansade hon till Christian Kjellvander på radion medan jag torkade kräks från tröskeln mellan köket och vardagsrummet.

Själv har jag mått hyfsat illa, men det är kanske psykiskt. Det visar sig.

Le som en fotomodell

Förra gången trodde jag att det var sömmen på mina nya sportsockar som skavde och gav upphov till en blåsa på sidan av foten.

Men med andra sockar idag kunde jag efter 6,6 avverkade kilometer på löpbandet konstatera att det måste vara skorna som börjar ha gjort sitt (snyft). Köpa springskor är ett projekt - och dyrt och dessutom jobbigt för en med känsliga fötter.

I går var jag på tidningen och fotade en bild inför summering av årets skivor 2007. I studion kändes det bra, jag drog in magen, sträckte på ryggen och smalade in kinderna. Tyckte jag. Tills jag såg resultatet i morse.

Självkritisk? Ja.
Anskrämlig bild? Nej.

Men brakänslan från i går försvann. Därför var jag extra motiverad på löpbandet idag. 10 kilomter på 55 minuter.

Tur att jag kör bil till jobbet.

jag behövs

Veckans enda hemmadag (fredag är jag visserligen hemma dag, men då jobbar jag kväll). Hundpromenad med sovande dotter i vagnen, handla mat och lämna in silverarmbandet jag fick förra julen för avkortning. En sväng på nyflyttade Kupan och hem för lunch.

Lilla S är verkligen lilla S. Hon är ledsen och famnig och ramlig. Och jag har funnits till för henne, för det märks att hon har mammabehov som aldrig förr. Tidigt middagssov blev det också, nu 2,5 timmar senare sover hon än. Själv har jag utövat yoga i skymningstimmen.

Nu blir det pasta med god tomatsås, oliver, parmesan, god creem cheese-röra och grovt bröd. Sedan väntar fotografering på tidningen, inför årets bästa skivor-texten.

te

Brahelg med fina vänner. Middagar, fika och adventskonsert i kyrkan. Nu en kopp te och ladda inför ny vecka.

Jul hemma

Liten sjukling

Lyfte över en kokhet, genomsvettig dotter i dubbelsängen när vi gick och la oss igår kväll. I morse visade termometern på dryga 39 grader. Men eftersom farmor skulle barnvakta åkte jag ändå till jobbet. Hon kan ju liksom lika gärna softa hos farmor som hemma. Fast nog längtade jag hem extra mycket när klockan blev fem.

Resterande dagar av veckan ska jag dock vara hemma, det är bestämt sedan tidigare. Hemmamys med liten sjukling med andra ord.

Orådig

Trodde att jag cyklade hem till en lugn lunch med Humlan. Men när jag skulle laga mat kändes det liksom som att jag var med i Dolda kameran. Kaffebryggaren slog bara av, gröten blev ljummen men började aldrig koka på spisen och det konstigaste av allt var att taklampan inte lyste utan bara glödde.

Kollade proppskåpet, men ingen säkring såg ut att ha gått. Ringde Markus, som inte svarade. Ringde pappsen som tipsade om att kolla elskåpet ute. Hittade inte nyckeln och gick upp för att kolla numret till Markus praktikplats på datorn men såklart fungerade inte den. Chansade och ringde Jimmy som lämnade luren vidare till Markus. Fick direktiv om nyckelplats och pulsade ut i snön för att kika in i husets hjärta. Men jag såg inget konstigt där.

Tog upp mobilen för att ringa till pappa igen, men såklart hade jag slut pengar på refillkortet. Och vår hemtelefon fungerade inte utan ström ...

Släppte ut Hemi på gården och grubblade på vad jag skulle göra. Till slut kallade jag in extern hjälp i form av en förbipasserande kille, som blev kraftigt utskälld av Humlans vaktbolag.

Men det var en säkring som hade gått. Tog efter råd från förbipasserade killen en från proppskåpet inne - och vips så fungerade gröt- och kaffekokning igen.

Lugn och stillsam lunch. Någon?

Fårskinn

Kliva upp klockan sex. Gå ut med yrvaken hund. Äta några tuggor av frukostmackan innan dotter vaknar på övervåningen. Välling i soffan. Pyssel med tandborstning och barnpåklädning.

Så går jag in i vardagsrummet för att slå på lite stämningsfull adventsmusik till morgonbestyren. Förväntar mig att hunden ska ligga på sin tillfälliga favoritplats - jag har nämligen lagt Ludde fårskinn på golvet vid Siris leksaker. Men nej, det finns ingen hund på golvet. Inget fårskinn heller för den delen, det la jag upp i fåtöljen när jag yogade igår kväll.

Men hund tycka om fårskinn, så helt sonika hund hoppa upp i fåtölj för att få ligga på fårskinn.

Så där satt hon, 45-kiloshunden, i lilla fåtöljen. Efter ett tag lyckades hon pressa ner sig i liggande ställning med frambenen dinglande utanför. Tokiga, bekväma, besvärliga hund vad jag älskar dig.

Adventstid

Medan vi väntade på att dotra skulle komma hem från mormorsövernattningen tog vi fram julkartongen. Nu pryder utvalda detaljer vårt hem och skänker adventsstämning. Vi åkte också iväg en sväng och uppdaterade oss på en julbelysning till pilträdet på gården, lite julblommor fick också följa med hem.

Advent innebär också det traditionella julfikat hos mina svärföräldrar. På söndag är det dags. Och trots att Humlan varit framme och norpat två sorter i en obevakad sekund så kan jag utlova ett dignande fikabord och fin stämning. Själv ska jag bidra med en av mina favoriter - kanelkakan.

Sist vi diskuterade godsakerna tror jag att vi räknade till sju, åtta sorter i alla fall. Så ni som har en stående inbjudan - boka in söndag klockan 13. I år har vi också bjudit in "nya" gäster, vi får se om de kan stå emot inbjudan ; )

Lördagen

Det här är en bra stund fångad på bild. Markus sitter bänkad framför stereon och spelar skivor på hög volym samtidigt som han smuttar på en öl. Siri är lämnad hos mormor och moster och själv fixar jag frilla och smink i lugn och ro samtidigt som jag sjunger med i gamla klassiker.

Det är den där stunden då man har en bra känsla inför kvällen. Och den känslan höll i sig. För tidningens julfest var förlagd till Gästgivargatan - samma ställe som vi ska ha vår bröllopsfest på i augusti. Kul att få "provfesta" i lokalerna.

Jag hade på känn att firandet skulle vara där, så jag blev inte besviken. Själva atmosfären är ljuvlig. Att julbordet är det bästa jag ätit och att presentationen var underbar drog inte heller ifrån. Jag har svårt att rangordna, då enkla saker som sill och köttbullar var himmelska. Men laxen ... och lingonbrödet ... och revbensspjällen ... och björnen ...

fullt upp

Idag ligger vi inte på latsidan, istället blir det en fullblodad umgängesdag. Nu drar jag på mig träningskläderna och tar ett pass på löpbandet, följt av 45-minuters pumpen på Korpen. Sedan lunch och dusch och fix för att vara med på ett kusinbarnsdop klockan 13. Där lämnar vi av Sigurd till mor och syster som ska agera barn- och hundvakter till imorgon.

Sedan blir det klädbyte, en stilla öl och julfest med jobbet för hela slanten.

Motvillig modell

Kalla fingrar

Febrig dotter har mest inneburit hemmamys i dag. Virka framför brasan och druckit te har jag sysselsatt mig med. Inte helt fel.

Kylan utomhus tränger in i datarummet, så efter två skrivna skivrecensioner ska jag gå ner och värma händerna och se Roomservice. Det börjar gå för trögt att sätta fingrarna rätt på tangenterna nu.

Dåtid

Det kan hända att jag förtränger det, men jag kan inte minnas att jag någonsin drömde om barn och bröllop med mitt ex. Möjligtvis närde jag en dröm om att någon gång bära en likadan klänning som bruden i Guns'n'roses-videon "November rain".

Jag var ju inte heller en sådan tjej i 18-årsåldern som sa att jag "var barnkär". Kanske trampar jag någon på tårna, men på ett sätt är jag stolt över att jag drömde om författarkarriär och tillfredsställande jobb i den åldern. Drivkraften att vilja något mer.

Skulle jag ha gift mig med honom, mitt ex, skulle mina tankar inför bröllopet mest ha kretsat kring alkoholen. Hur jag skulle ha kunnat förhindra honom att dricka sig redlös. Planer om att få i honom mat, att hitta gömda flaskor utomhus.

Jag börjar tänka på hur det var. Då. Hur det kändes att ligga och vänta på att han kanske kanske möjligtvis skulle komma hem efter krogrundan. Men hur han lika gärna kunde ligga avsmullen i ett dike eller ha åkt fast för drograttfylla. Eller så kunde han ju faktiskt ligga i någon annans säng.

Det var dock inte det värsta alternativet. I någon annans säng skulle han i alla fall vara vid liv. En gång kom han hem med en annan tjejs tröja på sig. Snacka om tydliga tecken från hans sida - men brist på mod att göra slut.

Den sista natten jag väntade på honom vaknade jag vid fyra-tiden, en inbyggd klocka larmade efter krogens stängning - plus lite tid för mat eller bråk. Då visste jag att han låg i en annan tjejs säng. Det sorgligaste är att jag låg kvar. I hans säng utan honom. Utan att kunna kliva upp. Att veta att han låg omslingrad med henne i realtid. Förlamande nattsvart ångest är mäktig.

Kanske var det den natten jag slog mina handleder blodiga, packade mina saker i gryningen och blev upphämtad av mamma?

Nåväl, i tankarna kring mitt bröllop behöver jag inte bekymra mig för att mildra alkoholen och drogernas skadeverkningar. Istället kan jag se fram emot dagen med pirr och förväntan och glädje. För jag vill ändå påstå att jag vet en sak. Att jag har hittat hem.

Katt på tv

Det är något särskilt med barn i pyjamas.

Det är något särskilt att få hålla sitt barn i pyjamas i famnen. En stilla morgonstund med kaffe och brasa för mamman och det spännande naturprogrammet "De stora kattdjurens dagbok" för barnet. Varför gillar Siri att titta på när stora geparder och lejon jagar sina byten? Jo, det är ju "iss-eh" såklart.

Reprisenfynd

Den ska visserligen kläs om till "fårskinnstyg", men är redan en favoritplats framför brasan.

Bland tomtar och palt

Maklig helg med paltfinal hos Siris farmor och farfar idag. Promenad i nollgradig snöluft till tomten på byxtorget. Siri tittade storögt men måttligt intresserat på när de större barnen pratade önskelistor och mejladressen med fina tomtefar.

Nu ska jag ta Hemi på en kvällstur, själv ska jag låta Wyclef Jeans nya ljuda i öronsnäckorna.

Äntligen

Uppfinningsrikedom

Jag har varit på en föreläsning i dag av journalisten Hanna Sofia Öberg, som under nästan ett års tid bott på en flyktingförläggning och sedan skrivit en bok om det.

Något som fångade mig var berättelserna om barnen (surprise?!), något som förmodligen kommer att återfinnas i morgondagens krönika.

En liten detalj som jag fastnade för har med Markus yrkesval att göra. Hanna Sofia berättade att en av flyktingarna gnisslade tänder så mycket att han vaknade med blodsmak i munnen varje morgon.
Eftersom flyktingar bara har rätt till akut sjukvård och detta inte räknas som akut kunde han inte få någon hjälp.

Rådig som han var gick han till en leksaksaffär och köpte vampyrtänder som han sov med. Men tillslut blev gummismaken så stor att han var tvungen sluta. Dessutom var han rädd att skrämma sin gamla mamma om hon skulle vakna och behöva hjälp nattetid.

Den man älskar

Ska du se en svensk film på bio, skippa "Solstorm" och kolla på "Den man älskar" istället.

Rolf Lassgård, Jonas Karlsson och Sofia Ledarp i ett drama som i alla fall jag bär med mig långt efter eftertexten slutat rulla.

Lena lever ett tryggt liv med sin man Alf. Men under ytan visar det sig att Lena lider av yrsel eftersom hon blev så allvarligt misshandlad av sin före detta sambo Hannes att hon närapå miste livet.

Hannes har gått i terapi och avtjänat sitt fängelsestraff. Ett slumpmässigt möte mellan honom och Lena gör att gamla känslor kommer tillbaka. Hannes är dock fast besluten att inte träffa Lena mer, men hon kan inte hålla sig borta från honom.

Omgivningen står fullständigt gapande inför hennes beteende, men trots vädjan från Alf och kontakt med kvinnojouren packar Lena sina väskor för att återvända. Till mannen som nästan tog hennes liv.

Verkligen ingen humörhöjare, men en sann film om hur det verkligen kan vara i livet.

Ljust/mörkt

En torsdag som aldrig blivit riktigt ljus, varken inombords eller utomhus. En fika på stan med finste Hanna piggade dock upp lite. Har inhandlat första julklappen, lagt av en potentiell och uppgraderat oss på diverse elektronisk utrustning som behövdes inför första advent.

Siri ligger i sin säng och smågråter, vill inte sova middag trots tuuunga ögonlock på stan. Jag vill bara att hon ska somna så jag får gå ner, koka en kopp te och stirra in i ett ljus.

Det blir mer verkligt

När jag stod och diskade efter middagen kom jag att tänka på viktklubben. Mitt medlemsskap har gått ut och jag pausar nu. Det är tre kilo kvar till mitt mål. Jag hade tänkt sätta igång igen nu vid löning, men jag tror att jag väntar till efter nyår. Har inte riktigt motivationen just nu, inte så att jag har tänkt gå upp de där sju kilona som försvunnit, men en advent utan saffransskorpor känns liksom lite torftigt.

Tankarna på vikt smög sig på eftersom vi varit och tittat på festlokal till vårt bröllop nu i eftermiddag. Sedan har det ju snurrat på i huvudet ... inbjudningskort ... datum ... klänning ... ja, ni förstår.

Jag vill inte ge mig på att beskriva lokalen i ord, det är den alldeles för fin för. Jag kan bara säga att det lika smakfullt som jag trodde och lite finare än så. Vitt, enkelt, pärlspont, silverkandelabrar, vackra spegelramar ... men som sagt, det bör ses!

Ska vi gifta oss (och det ska vi ju) så blir det där! Allt annat skulle kännas som ett nedköp. Gillar speciellt att man får hela konceptet - en matsal, en bardel och ett möjligt dansgolv en trappa upp, vilket innebär en naturlig rörelse bland gästerna efter maten. Vill man inte dansa kan man pusta ut i baren och så vidare.

Vigseln sker mest troligt på gården utanför, och då kan man flytta in den om det skulle regna. Hela stämningen kring kyrkan är rogivande och vacker, tycker jag.

Något mer jag gillar är tanken på att inga mammor/svärmödrar/mostrar (och så vidare) behöver jobba. Här har vi lagad mat, serveringspersonal och en genuin kunskap i ryggen. Kuvertavgiften och att gästerna får betala sina egna drinkar gör att vi får lägga mellan en summa pengar - utan att bli ruinerade.

Så vad tycker ni? Visst låter det bra. 9 augusti. Lägg det datumet på minnet.

Sovande barn

Bland det vackraste man kan göra är att bära in ett sovande barn.

********

Och det har jag haft turen att få göra efter min och Siris förmiddagsutflykt. Vi har tankat bilen, varit på Reprisen och hämtat vilfåtöljen jag fyndat (tillsammans med oanvända stövlar, sprillans nya höstskor, en ritleksak och en långklänning som ska bli barnkläder och en bakform - 140:-). Vi passade också på att äta lunch på café Humlan. Från det vi kom till vi åkte, sammanlagt dryga timmen, åt Siri konstant. Bakad potatis med laxröra, sallad, kyckling, morotskaka, ananas, oliver ... allt som fanns på bordet. Ja, och sedan somnade hon i bilen på vägen hem.

Nu ska jag gå ner och göra en brasa. När vi eldar pilträd luktar det rökelse i hela huset.

Yoga

Markus inviger Kåbdalis för säsongen. Själv har jag och flickorna varit på fin promenad.

Terese kom förbi och surrade en stund och tog tillbaka sin yoga-dvd som jag lånat. Så nu sitter jag här i yogatid, Siri sover, huset lugnt och stilla - men ingen dvd. Så det blir lussebulle och varm choklad gjord på äkta, mörk choklad istället. Måste beställa ett eget ex av filmen.

Terese hade förresten varit på Viveka Bloms (hon som instruerar i filmen) yogaställe i Stockholm och det visade sig att hon hade en ridgeback.

Nu - mot soffan och Karin Alvtegen.

Aj aj för Humlo

När Humlan kom in från kvällsprommisen var det blod, blod, blodspår på hela nedervåningen. Hon har nog skurit sig på någon hård snökant. Nu verkar såret dock ha tagit ihop.

Rätt söt var hon när hon hoppade på tre ben, inte för att det gjorde ont utan för att bandaget var obehagligt.

På bilden har hon lagt upp sin skadade tass på en kudde.

Något att hänga på väggen

... nja såna här familjefoton är inte någon favorit hos mig. Men Terese och Tomas ville tydligen ha ett bidrag på la familia till sin fotovägg. På något sätt lyckas jag alltid se så äppelkäck och rund ut på sådana här kort.

Anledningen till att fotot togs var att vi plåtat ny krönikebyline idag, med Markus som assistans för att roa och fånga in lilla rymmerskan. Så då passade vi på, medan Sanna fortfarande är tillgänglig på tidningen.

I morgon får ni spana in nya bilden på mig och Siri i PT.

Uppvaktning

Egentligen har det varit mycket att fira i veckan. Markus har återvänt till Piteå med avklarat c-arbete. Jag har läst det och är imponerad av språk och rytm. Bra gjort!

Siris farmor och farfar har firat silverbröllop samma dag som lilla, ändå-ganska-stora S blev 15 månader. Vi uppvaktade farmorn och farfarn med en lite påse ekologiska och närproducerade varor: glögg, getost, citronhonung och exklusiv, handgjord choklad från Frankrike och en dikt av Nils Ferlin.

Men något storslaget firande har vi inte haft, det har mest varit vardagslunk med tekvällar och träning och pyssel och sådant. Det är bra det med. Jag hyllar vardagen. Nu är det snart dags för bylinefotografering.

Fokus

Ibland slår det mig, vi ska ju faktiskt gifta oss till sommaren. Planerandet har gått i stå eftersom vi inte hittat någon lokal vi gillar. Men nu verkar det ha löst sig. Vi har inte kollat ännu, men jag litar på Sarahs stilkänsla, så det blir nog toppen. Får rapporter om att inredningen går i vitt med silverdetaljer.

Trillade över den här bordsdekorationsbilden och gillar idén med att placera inbjudningskortet på en "julgranskula". Gillar dock inte att det är hål i kortet eller färgen på sidenbandet, men det är bara detaljer (även om just detaljerna är extremt viktiga för mig). Kanske läge att spana lite på julrean och fynda lite julgrejor till bröllopet ...

Siri blir en Tallkotte

Bara för ett tag sedan kändes förskola avlägset och inte har jag anat att man kunde bli så glad för en dagisplats.

Men idag säger vi JIPPIE!!! för att Siri fått dagisplats på önskade Tallkotten.

I mitten/slutet av januari blir det inskolning.

Snö och lek

Min enda ledig dag i veckan. Vi har ätit långfrukost i tv-soffan, skottat snö, burit in ved och tagit en promenad med Siri på snowracern. Åkte några svängar i pulkabacken med skuttande hund och gladgallskrikande barn.

Sedan har jag legat på yogamattan medan Siri har klättrat och myst på mig och vi har läst om djuren på bondgården jag vet inte hur många gånger. Nu vilar donnan middag, jag ska göra mitt yogapass.

Firardag

Såklart har vi uppvaktat pappan i huset idag, men fokus har faktiskt legat på en annan familjemedlem. Humlan. Hon fyller ju fem år i dag.

Varje år har vi firat hennes födelsedag, trots gliringar om förmänskligande av hunden. Men vi tar varje anledning att fira, och firningen behöver inte alltid vara så märkvärdig. Ett år kom Jonas med en förpackning bajspåsar med en ridgeback som "fotomodell" på. En perfekt present!

Så idag har Humlan njutit fika (det åt vi också av) och en grissvans (som hon fick ha för sig själv). Vi har lekt i pulkabacken med våra flickor, båda tyckte nog det var lika kul. Lillfotingen skrek i utförslöpet och även föräldrarna tyckte det var kul att plocka fram bob-skillsen igen.

Nu har Markus åkt till Umeå för att presentera sitt c-arbete. Senare i veckan återvänder han för att vara hemma hela vintern och våren. Bara två veckors sväng tillbaka i maj 2008. Så snart, snart börjar Svenssonlivet för oss. Det känns härligt.

Dagens tidning

Började dagen med att läsa Jan Westerbergs reportage om Kerstin Blom, kvinnan som blev påkörd på Munksundsvägen för två månader sedan.

När jag läste att hon fått en platta inopererad i en armen istället för gips - för att hon ska kunna hålla sin ettåriga dotter blev jag rörd, så där rörd som det var jättelänge sedan jag blev.

Artikeln börjar:
"Mycket av närminnet är utraderat. Kerstin Blom, 37, minns ingenting av olyckan - men dottern Emilie, 1 år, kommer hon ihåg.
- Men det fungerar inte så bra med att vara mamma just nu."

Bra och balanserat skrivet om en tragisk olycka och om vägen tillbaka mot livet.

Annars har vi varit en sväng på stan, gjort pizza, Siri har åkt bob till affären (jättekul) och jag och Hemi har varit en sväng till Grisberget och tränat lydnad. Bra dag och äntligen fin snö.

Åt motsatta håll

Vi välkomnade Markus med nybakt brytbröd, soppa och creem chese-röra med rökt lax i. Det var sååå skönt att få hem honom, nu är det bara en vecka kvar.

Vi har varit på Barnens hus och kollat på åkpåsar till vagnen, men den vi gillade fanns bara i blått. Vi får undersökta saken närmare, som vanligt när vi ska handla går det aldrig enkelt. När Markus gick omkring på affären, i sin supersnygga nya jacka med Siri i handen tänkte jag att han ser ju ut som en riktig proffspappa - en sån som är snygg och fin med sitt barn och som man kan bli lite låtsaskär i. Men jag behöver ju inte vara lite på-låtsas-kär. Jag får ju vara helkär!

Nåväl, nu när han är hemma är det min tur att åka. Till Umeå. Ska på en Noliamässa om livsstil och ekologiskt tänkande och sådant. Blir nog kul.

Min kärlek

Sista dagarna har varit ett pärlband av nya färdigheter. Hon är en äkta tvåfoting nu, kryper bara över svåra trösklar och när det ska gå jättefort. Sjunger, vill läsa böcker och klurar på saker. Oftast klurar hon på om lilla batteriet kan passa i tomma tablettasken eller dylikt. Helt plötsligt klarar hon av att stoppa rätt kloss i rätt hål och sätta på alla ringar på stolpen. Sist kunde hon det inte. När lärde hon sig det?

Största förändringen är dock humöret. Temperamentet. Den egna viljan. Hon vill inte sitta på pottan just då. Hon vill inte byta blöja. Hon vill inte att mamma ska förflytta sig en meter bort. Låtsasgråt, arga frustrationsskrik och darrande underläpp kantar delar av våra dagar just nu.

Älskade unge, jag är så glad att jag får vara med i din utveckling. Hör du det, Siri. Jag är glad. Att få vara med. Att det är mig du väljer att visa ditt vill inte för.

Jag är galen i dig, vackra barn. Men samtidigt finns det ingen som kan göra mig så galen som du.

Hemsydda plyschbrallor ...

... nästan klara, förutom en detalj som pysselpappan ska fixa.

Jag som blond

Även om det inte ser helt helt galet ut säger jag nja åt mig själv som blond. Anledningen till perukprovningen var ett jobb som jag och Sanna var ute på imorse. Och även om det var kul att prova peruker och intressant att få veta mer om 'ämnet' finns det en sorglig bakgrund. Inte direkt när det gäller mig personligen, men den största anledningen till att man skaffar peruk är att man blir sjuk och därför tappar sitt eget hår. Frisören hade många olika peruker i varierande frisyrer och färger, vissa väldigt fina och naturtrogna. Det blev också ett bra samtal om respekt och acceptans. Men när jag såg två grålockiga peruker långt ner på stället fick jag en liten sorgklump i hjärtetrakten. Lilla mormor och lilla farmor, ni fina, ni fattas mig.

Förresten ...

... så har fröken finurlig gömt min mobiltelefon någonstans i huset. Den har laddat ur, och jag kan för allt i världen inte finna den. Hörde att den låg och varnade för lågt batteri i lördags, och nu förbannar jag mig själv för att jag inte sökte reda på den då.

Hur svårt kan det egentligen vara? Hall, toa, kök, vardagsrum. Jag vet att den är där någonstans. MEN JAG HITTAR DEN INTE! Jag har frågat fröken finurlig, men hon svarar bara oouu-iii-ouuu-iii.

Skapa rumpan

Idag har varit dagen då vi sov till klockan åtta både jag, Siri och Hemi (det häpnadsväckande är att lilla S sov till åtta, vi andra kunde nog gott forsätta en timma till ...). Idag är också dagen då Siri skakat rumpan till Erykah Badu och klappat händerna till nya Daniel Lemma-plattan. Idag är dagen då hon för första gången hämtat en bok, krupit upp i mitt knä och velat höra en saga ("Muu muu, kossan råmar på ängen. Kuckelikuu, tuppen väcker alla på bondgården"). Säg, är det inte fantastiskt. I alla fall i mammavärld.

En lugn hemmadag, men Siripappan fattas oss. Tur att det bara är en vecka kvar efter denna.

Maria kom som en räddande ängel och tog ut Hemi på kvällspromenad, som bonus fick hon ju träffa sin 'fästman' Athos. Tack för det!

Nu ska jag röja på nedervåningen, hämta in mer ved och måla skohyllor.

Hjälpredan

Hon har börjat hjälpa till, Siri. Och hitta egna lösningar. Tidigare idag när jag bakade satt hon på bänken och "hjälpte till". Smakade torkade aprikoser och la små doser bakpulver i några tomma burkar. En burk hade ett litet hål i locket, där prickade hon fint in en liten äppelbit.

Hennes strumpor hamnar ofta i facket på dammsugaren, där de små extramunstyckena egentligen ska vara.

Hon kollar helt enkelt var saker passar bäst, så nu är det väl en tidsfråga innan vi hittar något annat än en vhs i videon. Men jag gillar det, att se när hon funderar.

Rundvandring: vardagsrum I

Gråa trotjänar-soffor från Bloms möbler. Kuddar från Ikea och Indiska. Mattan kommer från Europa möbler (vi hade en fin vinröd rya tidigare, men den slutade aldrig ludda så då bytte vi till en garanterat luddfri, men nu skulle jag vilja ha ett koskinn eller dylikt under bordet - och ja syster det får gärna vara fusk). Bordet i björk kommer också från Bloms möbler. Krukorna i fönstrena har jag släpat hem från Stockholm under svåra omständigheter.

Kaminen har varit med på bild förr. Men jag kan aldrig säga det tillräckligt många gånger - det är vår bästa investering någonsin!

Ljuslyktor och fin fönsterhasp.

Rundvandring: vardagsrum II

Vardagsrummets tredje ljusinsläpp vätter mot vägen och är enda fönstret som har gardin. Snart är det dock dags att byta ut den mot två panellängder som hänger omlott i adventstid. En är djupröd och den andra linnefärgad - båda i linnetyg. Trycket på väggen föreställer benen av en ballerina och är gjord av min vän Emma, jag tycker mycket om den. Tavlor är det rätt sparsmakat av hemma hos oss.

Favoritljusstakar från Indiska, Markus gamla leksaksbilar har åter kommit i tjänst och så leksaks- och stereohörnan. Cd-förvaring är oerhört svårt, enligt mig. Våra fyrkantiga lådor fungerar inte alls bra och är för få, som synes. Tyget på tavlan byts snart ut mot ett jultyg av stiliserade äpplen.

Orden

Jag har väldigt lite inspiration att skriva för tillfället. Jag får kämpa för att få nyhetsartiklar att flyta, krönikorna är inte en njutning att komponera och bloggen går på sparlåga.

Istället vill jag hänga i soffan, springa, yoga, leka med Siri - vårda kropp och själ och familj.

Men det är okej. Inspirationen kommer tillbaka om man inte kräver att den ska göra det. Det litar jag på.

Göromål

Dagen har förflutit i en stilla lunk. Hämtade tjejerna som sovit över hos farmor och farfar och drack en kopp kaffe där. På vägen hem somnade Siri i barnvagnen och sov sig genom en paus hemma samt början på förmiddagsprommisen.

Terese och hundarna gjorde oss sällskap på en vacker tur vid Fårösundet. Hundarna fick springa av sig i gräset. Sedan drack vi te och åt mackor och pratade en stund.

Resten av dagen har varit matlagning, dammsugning, allmän städning och en massa lek däremellan. Vi har klippt ner det sista i rabatten och räfsat undan hoptorkade minnen av sommaren. Siri har sovit ett långt eftermiddagssov, vi har bjudit barn på godis i "bus eller godis" (nu är extra tablettaskar inhandlade) och ätit middag hos Emma, Fredde och Olle.

En dag då det varit skönt att inte ha några tider att passa. Då kan en hel massa bli gjort utan att det känns betungande. Det som återstår är Grey's anatomy och skriva klart ett reportage.

Rundvandring: sovrum

Det var länge sedan jag fortsatte rundvandringen i vårt hus. Men idag har jag avbildat delar av sovrummet.

Sängen Malm från Ikea, som finns i snart sagt varje svensks sovrum. Skavda pinnstolar hittade på en vind, väggmålning gjord av mig.

Vanligtvis brukar Siris sängkläder matcha våra något bättre (föredrar blekt grå och ljung på sänglinne) men inte just nu som synes.

Jag älskar att vårt sovrum är stort och rymligt (sov aldrig bra i vårt trånga i Umeå, det måste finnas rymd). Snedtaket och de inbyggda gareroberna är också bra. Knopparna på garderobsdörrarna fyndade jag på Reprisen när vi renoverade. Jag förstår inte de som renoverar gamla hus och renoverar bort allt gammalt/fint.

Inspiration

Pratade med Sanna i telefon för ett tag sedan, hon var i sytagen och tipsade mig om en syblogg. Jag kastades genast in i en värld med vackra tyger och fina barnkläder, såna som jag gillar. Och när jag tänker efter är det jag gillar enkelt med finess - därför borde det också vara enkelt att sy. Som en huvtröja (Molos högst upp till vänster) - hoodies har jag dessutom sytt till mig själv förut. Och skräddar man raglan är det ju busenkelt. Gillar tyget och muddvalet på byxorna uppe till höger, de är hemmaskräddade.

Nu ska symaskinen banne mig få jobba - och göra roligare jobb än lagningar och uppläggningar. Och snart ska vi ju göra iordning sy/datarummet och då blir det ännu roligare. Återstår bara att hitta fina tyger och mönster man kan rita om ... blir ett besök i Piteås tygbutik snart.

Ooups!

Jobbar själv på sporten ikväll eftersom "sportgubbarna" är på konferens och konfererar. Har slitit mitt hår till sporttabeller och rätta rader, så är något fel i sporten imorgon är det mig ni ska skylla på.

Något annat som också är ooups är min krönika i lördags. Sista raden, slutklämmen, där jag band ihop allt och fick till en fin knorr ... ja ni fattar va ... föll bort.

Den var inte med i tidningen.

Upptäckten kunde lätt ha förstört min lördag. Istället ägnade jag mig framgångsrikt åt att förtränga, förtränga, förtränga. På lördag blir det ingen krönika. Det är röd dag, och istället för att leverera till på fredag väljer jag att pausa.

En fot framför den andra

Rubriken skulle kunna handla om Siri, för hon går mest hela tiden nu. Men den handlar faktiskt om mig ...

... morgonprommis i fin höstsol. Mellanmål hemma. Promenad till stan, lämnar Siri till farmor och besöker själv naprapaten. Varmkorv på barkbänk för att orka gå hem. Promenad hem, sovande barn i vagnen (nu uppflyttad till spjälan). Snart ska det avlämnas barn och hund på Trossgatan (och dit går vi såklart) innan jag cyklar till jobbet.

Tror till och med att lite tobleroneglass får plats i viktklubbsramarna med det här promenerandet.

Aktiv dag

[Vintermössa och dito handskar inhandlat, i chict rutigt tyg]

I dag har jag gjort sådant jag hade en bild av att föräldralediga gör. Först morgonpromenad med barn och hund, sedan snabbt mellis hemma och byte av genomsvettiga kläder (jag) sedan rask promenad med barnvagn till stan för ett besök på folktandvården (Siri var kallad) 10.10. Mellis utomhus och sedan sångstund och toklek på öppnis, där Lina och Maja gjorde oss sällskap.

Sedan intog vi gemensamt lunch på Röda Lyktan, småtjejerna köttbullar och potatismos (mest köttbullar gick dock ner). Jag gjorde några ärenden på stan och Siri somnade sittande i vagnen. Hon sov sig genom Åhlénsbesöket och hemfärden. Vaknade upp strax före hemkomsten, fick ny blöja och blev lagd i säng. Vaknade vid halv fem = tre timmars eftermiddagssov.

Mamma har varit här och lekt med Siri medan jag kvällsprommade Hemi (sammanlagt nästan tre timmars gående idag) och sydde upp gardiner. Nu är det dags för ett efterlängtat yogapass.

Those were the days ... eller

För några år sedan minns jag att jag stod i foajén på Stadshotellets plan 2. Klockan var över midnatt och vi spekulerade i om krogen skulle vara öppen en timme extra eftersom det var natten då man ställer bak klockan till vintertid. Utanför såg vi ambulanssirener blinka, då visste jag inte att det var en bekant som blivit påkörd av en bil och var allvarligt skadad. Nåja, det är en annan historia.

Nu innebär omställningen till vintertid något helt annat. Då - en möjlig extratimme på krogen och klockren sovmorgon. Nu imorse när Markus klev upp med Siri strax före sju var ju klockan bara sex. En lååång långfilm till nyhetsmorgon ens börjar på tv med andra ord.

Orutin

Alltså, man har ju tappat snitsen. Lunchar med Markus, Marcus och Siri. När jag böjer mig ner för att plocka upp mina kort, som Siri använder som leksak-att-kasta-på-golvet, märker jag att det luktar. En snabb koll visar bajsfläckar upp på ryggen. Ja, Siris rygg såklart.

Men vi har ju inget ombyte med oss. Det var det länge sedan vi slutade att automatiskt packa ner extra kläder i väskan.

Blev en språngtur till närmsta butik som säljer barnkläder för ett inköp. Så nu sitter jag på jobbet, 80 onödiga kronor fattigare. Siri har fått en halvfin ny tröja. Inte ens 25 procentsrabatten lyckades jag använda.

Dessutom upptäckte jag att mina älskade skinnhandskar försvunnit under lunchen.

C.

Vännen Carol agerar fotomodell i NSD:s tidning C. Här finns hela photoshooten.

Ett lite mindre glamoröst modelljobb har undertecknad gjort. Eller ja, jag blev inte ens fotad utan de använde en gammal bild som Sanna tagit. Det handlar om reklam för att inte köpa ut alkohol till minderåriga. Inte så hett och inte så snygg kampanj ... men de andra namnen är i alla fall Micke Renberg och Anna-Lotta Larsson (bland andra). Är inbjuden till mingelfest i november. Antar att den är alkoholfri.

Årets längtfilm

Kalasrecept

Äppelcoca
16 stycken
Ugnstemperatur 250º
cirka 1 timme och 30 minuter

Ingredienser
degen:
1/4 (12,5 g) paket jäst
1 1/4 dl vatten
1/2 tsk socker
1 tsk flingsalt
1 msk olivolja
3 1/4 dl siktat dinkelmjöl

fyllning:
1-2 röda äpplen, skivade med kärnhus
200 g chèvre, med kant, i 16 skivor
2 msk honung
rosmarinkvistar, repade
svartpeppar, nymalen
flingsalt
olivolja

Tillagning
Lös jästen i vattnet. Tillsätt resterande ingredienser till degen och knåda den, 5-10 minuter. Låt jäsa övertäckt till dubbel storlek, cirka 45 minuter.

Sätt ugnen på 250 grader och sätt in plåten så den är het när bröden ska gräddas. Dela degen i 16 delar och forma till bollar. Kavla ut dem, på mjölat bakbord, till riktigt tunna rundlar och lägg på bakplåtspapper.

Lägg på äppel- och chèvreskivor. Toppa med lite honung och några rosmarinbarr. Strö på peppar och flingsalt. Lägg bakpappret med coca på den heta plåten och grädda i 8-10 minuter. Ta ut, ringla lite olivolja över och servera.
Servera som en smårätt på buffén eller som ett enkelt tilltugg till välkomstdrinken.

Hemmapappa

Satt och drack te med Tomas och Terese, som tittat förbi för en eftermiddagskopp, när Tomas säger: "Men, det ser ut som Markus som kommer körande!".

Markus, tänkte jag. Lidman, eller?

Men det visade sig vara min Markus. Arbetet med c-arbetet hade gått så bra att de kunde ta resten av veckan ledigt!

Så jag har varit på pump, sprungit och bastat på Korpen och kom sedan hem till te och tända ljus. Vilken bonus!

Känner förresten redan att nya yogapasset ger resultat i smidighet och kapabiliteten att använda magen när jag kör pump. Trevligt.

Hideouts

När Sara och Sixten hälsade på oss förra veckan visade Siri upp sina bästa ställen för sin nyfunna vän. Hemis biabädd var en av favoriterna.

I dag är dock en ensamdag, det behövs ibland. Men riktigt ensam är jag inte, för jag har ju mina fyrfotade (jo Siri kan räknas som sådan eftersom hon kryper) tjejer omkring mig. Fast nu sover lillfotingen, så jag ska gå ner och skumma lite baristamjölk till kaffet och läsa ut Svinalängorna innan jag börjar skura golv.

Helg i rasande tempo

Ännu en helg att lägga till handlingarna. Lördag handlade mest om att umgås och äta. Först fika och lunch med Emma och hennes mor sedan middag med familjen Lidström.

Söndag morgon styrde vi kosan mot Ikea och handlade och handlade och ... handlade. Smågrejs som ljus och storgrejs som bänkskivor. Tyvärr var bockarna till skrivbordet slut, enda smolket i bägaren. Siri, dunderförkyld med en läskig vagel på ögonlocket, skötte sig galant som vanligt.

Kvällen avslutades med film och te och på något sätt kändes det extra sorgligt att Markus åkte imorse. Fyra veckor kvar nu. Kanske åker jag och Siri och hälsar på i Umeå onsdag, torsdag nästa veckan men jag vet inte än. Träffa Karin, besöka Flott och dricka en latte på News skulle inte vara helt fel.

Veckans ...

... inspiration: Författarna Roslund/Hellströms föreläsning på Krokodil i måndags.
... gåva: Siri sov hela natten mot i dag, trots extrem nästäppa ... tack tack tack. Tror hon utvecklat en metod då hon suger några tag på nappen och sedan andas in på sidorna av nappen - suger några tag och andas ut. Sötunge.
... bok: Svinalängorna, fortfarande. Fattar inte att den tar så lång tid att läsa. Har en massa längt-böcker på tur.
... nyhet: Asthanga yoga på dvd. En och en halv timmes svettigt pass. Det känns bra.
... musik: Amy Macdonald, debutant från Skottland. Mörk röst, singer/songwriter med texter som minner om ungdomstid.
... resa: Luleå i onsdags med Hanna, lunch på Mat&Prat och lite lightshopping, samt den planerade Ikea-trippen på söndag. Och då ska det handlas: bänkskivor, skrivbord ... nu måste vi bara mäta om det går in i bilen.
... möte: Sara och söta Sixten (ja, Sara är ju också söt) på förmiddagsvisit igår samt Emma som kommer till Piteå i morgon.
... upprop: Blir det inte fler biobesökare stänger Bio 3:an nästa år. Artikeln i dagens PT ökar säkert på besöksskaran, för det var då min spontana reaktion "Markus, vi måste gå på bio!"

Tidig morgon

Klockan 04.30 var jag uppe och sökte jag efter näsdroppar till Siri. Sedan dess har vi försökt somna om, men en dum täpp näsa har gjort det omöjligt. Så nu har vi gett upp och gör en tidig morgon med en tidig förmiddagspromenad istället. Där får man lida för att man satt uppe till tolv igår och skrev ...

Till den som längtar ...

... i det här fallet Siripappan. Och pappas flicka är det. Här ovan finns bildbeviset. De är lika förtjusta i fingers båda två.

Blandat krafs

Är sugen på lugna hemmadagar, earl grey cream, yoga på merinoullmatta, brasa i kaminen, höstiga promenader med flickorna.

Ska i alla fall besöka Korpen och ta ett pass på löpbandet på lunchen, kanske kan det lösa mina migränhuvudvärksproblem.

Bilder från min födelsedag finns på Sannas blogg.