Att {inte} putsa fönster

* * *

Den rena tvätten doftar svagt av bomull och är varm
när jag bär upp den och sorterar. En hög till mig,
en till Markus och en till Siri. I tvättstugan samlar
jag ihop allt ludd och slänger bort.

Det nya dammsugarmunstycket gör att hundhåren
lätt åker in i uppsamlingspåsen. Gruskornen på
klinkerplattorna i hallen rasslar i röret.

Medan jag stryker några tröjor lyssnar jag på podd.
Tycker om att gå in med den rena plaggen utan
torkställsveck och hänga på Siris skrivbordsstol.

Allt som har med vardagsstädning att göra, tycker
jag faktiskt om. Jag tycker om att bo lagom stort
och känna att vi hinner och orkar hålla efter själva.

Men det finns en sak jag gärna tar hjälp med.
Och det är fönsterputsningen. Den främsta
anledningen är att jag blir så dålig i kroppen.

Nackspärren är ofta på besök dagen efter.

Något år tog vi hjälp med att putsa själva fönsterglasen
rena, men i efterhand har jag upptäckt att det snarare
är allt trä runtomkring som är det smutsiga och jobbiga.
Att torka av själva rutan är som en bonus i slutet, för mig.

Därför är fönsterputsning en av de tjänster jag gärna
skulle kunna tänka mig att använda. Tur att det finns
företag som Hemmiljö, som man kan anlita. Dessutom
Svanenmärkt och självklart med kollektivavtal.

Den här våren och sommaren och hösten skymmer
en lätt grå hinna allt det gröna utanför. 

Jag tränar på att låta det kännas helt okej.

Och sedan är det dags att anlita proffs.