* * *
Värmen har omfamnat från morgon till sen natt.
Svettdroppar efter ryggen, som ett pärlband. Kolsyrat
vatten i stora glas och skuggiga partier framför solgläntor.
Ibland behöver själen värme, den där
värmen som gör att man liksom inte
orkar annat än att stanna upp.
Jag har suttit på bryggan hos mamma.
Jag har nakenbadat och simmat mer
än på många somrar.
Jag har druckit iskaffe med min man och
dotter och lyssnat på musik och läst.
De här veckorna har gett mig det jag behövde.
En stilla glädje över det lilla i livet.
Se konserter på festivalen i stan, träffa vänner,
se barn dansa och människor i folkhavet äta langos.
Hela min värld har lite stannat upp
~ mjukt och tryggt och vilsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar