* * *
Det är den 16 augusti 2018 och det betyder
att jag och Markus har varit gifta i tio år. Vi har
funnits för varandra i arton och ett halvt år.
Vi firar tennbröllop och jag hoppas
att det ska bli silver och guld på vägen.
På samma sätt som jag finner honom självklar
i mitt liv, känner jag ett pirr i magen när han kliver
innanför dörren. När han tittar på mig. Skrattrynkorna,
hans fina leende. Hur han gör mitt liv roligare,
tryggare och bättre. För mig är han den vackraste
som finns, både utanpå och inuti.
Jag tänker på när vi gick hand i hand efter stranden
i Hua Hin. Alla kvällar med te och tv-serie i soffan. Alla måltider
vi äter tillsammans. Hans tårar när Siri kom till världen. Att han
alltid finns där för mig. Hans hand på hundens rygg.
När vi åt middag i går pratade vi om vårt
bröllop och vad vi minns mest.
När Siri kom, finklädd i sin lilla vita klänning med
koppardetaljer. När vi fattade varandras händer och
gick nedför trappan, ut till vigseln i trädgården.
Lekarna, maten och dansen. En gyllene kväll
som det är roligt att tänka tillbaka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar